fredag 15 mars 2013

Det går inte att röka loss på arbetstid

Hej!

Jag har fått remiss från Karlskoga för uppföljning av dina neurologiska symtom. De har inte funnit någon förklaring i form av neurologisk sjukdom och det kan jag inte se att vi sett vid den kontakt som var för flera år sedan här heller. Eftersom du nu avbokat 2 givna tider har vi inte möjlighet att erbjuda tid snabbt igen och jag ber att du hör av dig via egen vårdbegäran i "Mina vårdkontakter" om du önskar mottagningsbesök och bedömning hos oss längre fram.

Med vänlig hälsning

Neurolog och rehabiliteringskliniken.

Signatur

Överläkare som käkat för mkt svamp på sistone. 

(Snabbt: Det tog dryga fyra månader att få en tid.)

Jovars. Käre svampöverätare. Vid det senaste tillfället var jag sjuk. Något jag ödmjukt ber om ursäkt för. När man är sjukskriven så är man ju automatiskt skyddad från förkylningar samt ryggbesvär som är så svåra att man inte kan fraktas i annat än likbil.

Vad gäller den första tiden jag ändrade, så berodde det på att Ni erbjöd mig tid hos den läkare jag sedan tidigare anmält, för några år sedan, då den avfärdade mig pga att jag akut åkt ambulans och legat inlagd på hjärtavdelning. Samtliga besvär föll då inom ramen för "panikångest". Nu råkade den där hjärtåkomman vara inte panikångest, utan en extraslinga på hjärtat som nu bränts bort. Kanske ni ska utreda innan ni avfärdar med psykiatrisk diagnos. Om motorn låter knackigt så tar man ju och kollar de allvarligaste felen först. Inte utgår man bara ifrån, att det sitter osynliga bananer i avgasröret som orsakar oljudet. Även om nu bananer också kan ställa till problem för all del.

Fast jag måste säga att ni har poppat upp er. Nu skickade ni ett brev. Sist då för flera år sedan försvann visst tiden bara och ingen hörde av sig. Sen när jag vägrat mig fast vid faktumet att jag trots min utradering fått en tid, så fick jag träffa en vitrock som inte kunde sitta stilla i rummet och som ifrågasatte vad jag höll på med.

Tja.

Vad jag håller på med. Jag jobbar ca femtio procent med att försöka ta mig fram i vårddjungels häxnät av klibbiga trådar, och försvarar mig gentemot såna i vitrock som avfärdar en eller som häver ur sig nån sorts hittepåfelsdiagnos i brist på sunt förnuft och kunnande.

Jag sitter i telefonköer och väntar. Ofta kommer jag inte ens in i telefonkön. Jag försöker förklara mig, försvara mig, fylla i blanketter, inte glömma tider hos varken läkare, sjukgymnaster som pajar mer än vad de gör nytta, eller hos FK eller arbetsförmedling. Jag skriver utredningar åt arbetsförmedlingens jobbcoacher som fått jobben till skänks.

Jag har också ett barn som inte är friskt. Nån hjärtåkomma och halsmandlar från Dantes jävlighetsdjungel av lianer. Så jag ringer å hennes vägnar. Försöker få tider. Förklara för lärare att hon inte orkar, att hon visst är sjuk. Pratar med sjuksköterskor. Skolsköterskor. Säger att hon inte orkar sitta inne och göra igen på rasterna. För att hon är sjuk, är ett barn och människa. Människor behöver pauser.

Därutöver pratar jag med busschaufförer som inte vet var skolbarnen de fraktar ska släppas av. Jag skriver skrivelser och ringer och skriver ner barnets sjukdomshistoria då hon blir anmäld hos skolsyster och till rektorn. Försöker förstå vad som händer när ärendet överflyttats till rektorn. Ärendet heter Pyret. Senast idag så fick hämtade vi skolböcker och det framkommer då, att hon är jätteduktig i skolan och ligger knappt nåt efter trots all sjukdom.

Jag försöker begripa den värld jag lever i som verkar ha vänts upp och ned.

Sen är jag sjuk med. Jomenfaktiskt. Viftar med sedlarna till privat psykoterapeut och Osteopat. För att få en vettig vård. Rätt vård och en riktig diagnos. Jag har ont i både kropp och själ nämligen. Huvudet funkar inte. Minnet sviker. Jag letar femtio procent av min lediga tid efter min mobiltelefon.

I och med det så ser jag att jag ligger illa till. Jag vet... kära försäkringskassa att man inte får jobba när man är sjuk. Fast jag jobbar ju heltid vid närmare titt. Efter att detta kommit i skrift så hoppas jag få behålla min ersättning som jag har. Trots att jag jobbar. Alternativt om jag kan bli erbjuden lön och anställning för det jobb jag faktiskt gör.

60 000 i månaden vore skäligt för det är väl det en läkare tjänar. Och jag gör ju deras jobb själv. Dessutom besitter jag sunt bonnförnuft. Kan man få ett stycke bonus då kanske? Stafettpinnebonus för flexibiliteten?

Till sist käre svampätande (rökande) neurolog. De i Karlskoga gav mig förvisso en diagnos som hette "funktionella symtom". Felkopplingar i huvet som ger felutslag i kroppens muskulatur. På VC säger de förvisso att jag råkade få en tillfällig släng av Parkinsons sjukdom för en tid pga medicineringen. Därav knepiga muskler.

? Sen råkar jag ha en hjärnskada. Jo....

Hursomhelst så skulle jag få komma till er och ert fantastiska team av sjukgymnaster som är specialiserade på detta "funktionella" område. Men det är klart. Det verkar inte bättre än att neurologen i Karlskoga också drällt i sig olämpligheter eftersom det var ryggen som kraschat. Om det är svamp de hojtar i sig där också eller annat jox det kan jag inte svara för. Men något verkar ha blivit fel. Såvida Osteopaten inte är Jesus. Efter att ha legat på den britsen i en timma så kunde jag resa mig upp och gå.

Felet satt således icke i huvet eller så inträffade ett mirakel.

Ja jag hör av mig till er på Måndag. Så även till patientombudsmannen. Det går fan inte att röka loss på arbetstid. Det vet jag det. Då håller man inte koncentrationen i telefonkön inte.




3 kommentarer:

Pipan sa...

Jamen det vet du väl att man aldrig får avsäga sig en tid till en läkare. Straffet låter aldrig vänta på sig.

Ordet var häxnät.

Nej nu tycker jag du ska vända dig till patientombudsmannen.

S sa...

Jag älskar det faktum att man aldrig kan ha mer än en sjukdom samtidigt. Klart du ska anmäla. Sopprötter.

Kram!

Ergo Sum sa...

Jävla idioter!! Och kopiera upp detta inlägg - en masse! Och tryck upp det i trynet (eller annan mörk och väl vald plats) på alla hugade.

Kram