Niceville

Tja. Tur man var på behandling när man inte fick vila efteråt så kroppen hann vila sig. INTE. Jag har ont kan jag säga. När till och med vristerna säger ifrån, då har kroppen sagt nej för länge sen.

Challe flanerar ju i Spanien och jag har ju tagit hand om hästar, hundar, barnet och brunnar/vattenproblem. Det var det där med vattnet som gjorde det hela för mkt. Det funkar dåligt att ränna runt och släcka bränder nu.

Ja och Challe han vill hem. Det är tydligen jäkligt blåsigt och inte sådär varmt -så nu ville han hem.

Nåja han kommer hem på Lördag.

Lightebolan har iallafall lugnat sig tack och lov och Pyret är i skolan igen. Jag vilar, när jag inte letar efter smärtstillande,kylliniment, medikamenter eller te. För att inte glömma letandet av ajfånen. Också måste jag äta minst fem apelsiner om dan av okänd anledning. Det är ett jobb bara det.

Mitt upp i alltihop så är jag så matt över att jag åldrats tio år på sistone- och då menar jag allvar. Jag har nog tyckt att jag sett tämligen ung ut i jmf med andra i min ålder (skev uppfattning) men nu så ser jag väldigt mkt äldre ut vilket troligtvis är sant.

Ja, ja va fan gör rynkor när man knappt kan gå och gången beror väl inte på åldern.

Fast det tråkiga med rynkorna är att jag ser sur ut. Så jag måste le mer så att rynkorna liksom blir uppåt....jag vägrar att se ledsen och dreglig ut som Båtsman. En ser så himla sörglig ut med hängiga kinder där munnen liksom försvinner, när man har ett smalt ansikte som jag har. Äh.

Det mest störande är ändå att fotjäveln den vänstra domnat. Den är ju ful den med men det ger jag fan i. Ja det är ju bara att boka en ny tid hos Osteopaten och återigen förklara att man gjort för mkt........

Man får göra sig av med hästar och bo i lägenhet. Då blir ryggen bättre, men psyket lär hamna i tvångströja.