Balans

Jag är så sömnig. Inte sådär sunt och behagligt, utan som när man bara vill rasa ihop. Drösa samman som en säck och låta allt annat bero. Låta andra sköta allt som ska tas hand om. Kanske blir det snart lättare när mannens högsäsong är slut. Om en månad.

En lång månad. Det luktar sot ur spisen där jag ligger. Det dröjer inte förrän brasan är vanlig här inne igen. Eld. Nej jag orkar inte tänka på eld.

Jag lägger blicken nån annanstans istället.

Hundarna har kärat ner sig i varandra. Rider på varandra nu under löptid. Det ser inte klokt ut. Men jag tror inte de bryr sig om hur nåt ser ut. De bara gör. Tänk om man skulle göra mer och strunta i hur det ser ut. Eller i mitt fall göra ännu mindre och vila mer. Strunta i hur det ser ut. Ignorera kommentarer.

Strunta i hur den här sommaren blev. Eller minnas det man gjorde när man inte gjorde någonting. Pyrets och mina diskussioner om allt. Bilder på näthinnan när Pyret spelar fiol, sjunger, spelar tv-spel iklädd nakenskrud. Tänka på när vi spelade Fia eller andra spel. Liggandes. Det är gott. Det är vackra melodier som spelar i öronen. Och i Pyrets skratt, klingar regnbågens färger.

Pyret tycker att hon haft ett bra sommarlov, men att det hänt nåt hela tiden. Nu sista veckan ville hon därför inte göra någonting. Inte ens träffa en kompis. Samtidigt som jag vill göra allt. Jag drömmer om frustande hästar, svettlukten från nytränad häst. Dammet från ridvolten, och sadeln som är nyputsad.

Jag drömmer om balans. En häst vars muskler pumpar under ens egen kropp. Min balans på hästen. En rakriktad välbalanserad häst.Jag vill gå lagom i livet. Pyret är bra på lagom. Det har jag aldrig varit.

Men nu sätter nån överkänslighetsreaktion kroppen ur balans. Hela mig. Och de ska tydligen komma hit nån från somlig myndighet och prata rovdjur, utifrån vår situation. Väl så viktigt, men jag är av. Off. Behöver vara avstängd. Går det att ställa in allt. Nä. Jag tror inte det. Balans.