Jävlebergs kulle

Den kom tydligen med den där insändaren om Solidaritet kontra Barmhärtighet. I lokalblaskan.Vi får väl se hur svaren avlöper.

Nåja den som varit frustrerad över allt den velat men inte kunnat göra, är idag helt likgiltig. Hösten som jag hoppats på har lagt sin slöja över hoppets löjliga skimmer. Pyret dansade hem på rappa ben från första skoldagen igår. Hon hade för henne sett en möjligheternas skolgård. Nya om ān tillfālliga lokaler, för de ska tillbaka när det renoverats klart.  Det fanns stora ytor gräs och en bit skog. Tānk vad sånt tryggar bonnatösens hjārta. Ett helt år av asfalt. Hård betong. Igår fick hon en kram av frōken så snart hon kom in på skolgårn. Och hon bar gräs under fötterna och trädens sus i öronen. Omfamnad.

Jag dansar inte utan fryser men är kokhet āndå. Har en hel hund vid mina fōtter och tusen kluvna tankar vid mitt huvud. Vid inte i. Jag är sömnig, men kroppen går på hōgvarv. Inte över hundra i puls som förut när det var som värst. Men det räcker till ändå för att kroppen ska få slita. Frustrationen är borta, viljan gick som ett utnött urverk sin väg. Jag har nog med att parera muskelkramper och astma. Och annat.

Igår kväll hörde jag att dottern lät rosslig i luftrören. Hon tyckte sig inte vara förkyld-men hon är aldrig rosslig annars eller har astmadrag.

Så låg jag och lyssnade till de snäva andningsljuden i natt och allt kāndes bekant. Skola. Förkylningar, även om detta virus lyckades komma innan skolstart. Man blir ju inte förkyld av nån smitta som bryter ut på nån timma.

Så det ār vāl en anledning till mitt mående idag. Virus triggar igång allt igen på mig. All skit. Allt brännande. Sömnigheten. Hjärtklappningen. Illamåendet.

Slöjan ligger fast, flyttar sig bara lite i skogens susande på skolgården. Pyret är uppväxt i skogen, var med i skogen redan vid nån månads ålder. Hoppas hon kan känna sig hemma i höst. Hoppas hon kan få kramar då och då. Jag får dra i den förbannade slöjan ordentligt för att mota oron när den kommer till infektioner. Både hon och jag, fler i släkten, har fått immunförsvaret från nån riktig taskig tomte, vars adressort är jävlebergs kulle. Eller håla.

Lite flyt nu tack- samtidigt som jag ser det skadade rådjuret springa för livet bortåt skogskanten.