Kollar ni på folk som sitter i rullstol?

Jag var på Liseberg häromdan med familjen och syrran med hälft. Vansinnesprojekt kändes det som innan, eftersom jag här hemma högst står på benen en halvtimma i taget. Sen ligger jag länge därefter om jag kan.

Men vad gör man inte för ett Pyre, och det är ju kul att komma hemifrån.

Tja resultatet då.

Jag hade planerat väl för ryggens vägnar med ny ultralätt, bärbar, nedfällningsbar solstol. Och nog gick det bra till en början. Men sen skulle jag åka Flumride vilket var lugnt, men kön på en halvtimma var lite besvärande i gassande solvärme. Nada solskyddsfaktor hade jag lyckats få tag på heller. Najs för den som tack vare sjuktillståndet icke tål sol.

Därefter var det uppletande av sjukstuga och tiggeri av solskyddsfaktor. Sen lunch och jag började känna av trycket väl tidigt i kroppen. Challe gick således och hyrde en rullstol. Man får väl vara så smart man kan vara.

Att åka rullstol med Challe som förare är ju mkt vanskligare än att åka karusell. Intressant faktiskt. Han ska ju härja, busa och leva fan. När vi var högst upp på Lisebergskullen och skulle nedför, så höll stolen på att åka väl nära en slänt i en kurva. Kvinnan som satt på bänken bredvid skrek...."OOOhhhhhh".

Tja. Hon visste ju inte att jag faktiskt har ben att gå med och kan ta emot mig. Satt ju i rullstolen för att allmäntillståndet inte medgav att jag gick. Ni vet modell yrsel och sockerdricka i kroppen som när man har feber och influensa. Japp. Det är ju mitt tillstånd det. Dagarna innan vi åkte så började det blöda under tånaglarna med, och vissa delar av naglarna fick offras med sax, så fötterna var väl inte heller i toppform. Blodvärdet ligger på kanten utöver det.

Sen tittar folk väldigt mkt på en när man sitter i rullstol. Det noterade min omgivning väldigt snabbt. Jag hade dock inte märkt det. Gör ni också det? Tittar. Jag vet inte hur jag gör för det har jag inte tänkt på riktigt. Men det är möjligt att man glor.

Mr Steel trodde folk kollade för att bedöma läget. Nån annan jag pratade med, sa att folk kollar när unga personer sitter i rullstol. Ung-är snart fyrtio år. Ja jag vet inte ja.

Funderade på att skriva på en skylt..   "Så här går det när man åker Balder". Men jag nöjde mig med Svenska flaggan i näven.

Ja märkligaste incidenten för utomstående var nog när jag gick galen över bristen på handikappanordning, när vi skulle uppför på ett ställe. Bara trappor och Challe satt i nån karusell han. Tappade tålamodet, och sa ett och annat väl valt ord till rullstolen, som jag sen bar uppför de där jävla trapporna ihop med en massa svärord om U-land som inte är handikappanpassat.

Vid fyratiden så orkade jag inte mingla ens i rullstol, så då parkerade Challe mig bredvid det där "projekt Helix". En ny berg och dalbana som byggs. Jo där fick jag lugn och ro eftersom folk hela tiden skulle stå och glo på modeller och läsa om den nya attraktionen. Nåväl jag slumrade ändå.

Vid 17.00 tiden stod det på vila till trots. Mådde illa, och behövde ligga raklång ner. Sova. Pyret tyckte Challe skulle fixa hotellrum. Challe tyckte att bilen dög i parkeringshuset. Jag var följsam. Behövde sova och det var som helst i lugnan ro.

Nåja. Jag fixade att gå upp klockan halv sju, dona med hästar, duscha, åka bil långt och vara på Liseberg i sex timmar. Men sicket slut. Är lite förvånad över hur kroppen kunde ta slut sådär. Men visst det är jobbigt att göra någonting med influensakänsla i kroppen.

Så på vägen ut, gången mot entrén så kom Challe på att han glömt plånboken. Så han lämnade mig där mitt i vägen, sittandes med Svenska flaggan i ena handen, den ihopvikta lättviktstolen i knäet och sockerdrickan i kroppen som gjorde att jag inte orkade resa mig. Det var ett helvete att försöka manövrera den där stolen över kullersten och inte raklagd plan mark. Där satt jag. Inte lång stund. Men jisses vad hjälplös jag hann och känna mig.

"Å här sitter du lämnad i all din ensamhet....säger sen Challe när han kommer." Det är nog bra att han numer jobbar som golfpro. Fast äh...vi jobbade ihop ett tag med människor med funktionshinder och det gick bra. Han var bra och vi hade jättekul. Folket med tror jag.

Nåja. Rullstolsupplevelsen var en nyttig upplevelse.

Och bilen dög bra. Sov. Läste lite bok medan de andra åkte klart. Pyret tar saker bra. Hon var glad över att jag kunde följa med, och hon deppar inte ifall, jag behöver stämpla ut för ett tag. Hon åker karusell för det och har kul.

Sen tog vi oss hem också. Inte illa. För det var på håret på ditvägen. En knapp dm till bilen framför innan vi fick hejd på bilen. Vissa borde inte ha bil. Den här föraren bara körde ut framför oss. Det behövs inte mkt för att det ska gå åt fanders på vägen inte.