Ja vi spelar Yatzy och har kul, samtidigt som jag grämer mig över, att jag inte lyckats skaffa Pyret en kompis idag.
Det är för få kompisar härute tänker jag. Så frågar jag Pyret om hon är ledsen över att ingen kompis kunde komma hit idag.
"Näej det gör inget"
Nähä.
Det känns som om jag behöver sätta henne i ett sammanhang med mkt folk i en storfamilj, där hon får leka. Känna gemenskap. Det är ju så jag har överlevt. Folk till förbannelse ute vid min mormor och morfars lantgård.
Där samlades vi alla släktingar..och annat folk med för all del...och käkade kalkon och konspirerade i indiantält. Ja vi barn alltså var i tältet.
Varvat med riktig gräddglass och hemmagjord saft. Sockerkakor i högar för att inte tala om bullar.
Jag försökte lära mig att hjula på gräsmattan, den framför hammocken, som var ställets samlingspunkt under somrarna. Framför landena där mormor och mina mamma med systrar rensade.
Sakade små morötter. De som blev kvar och stora åt vi.
Hjulandet gick åt helvete men annars njöt jag av djuren och framförallt hästarna.
De där somrarna var livsviktiga för mig. De levde jag på resten av året.
Just därför vill jag också att Pyret ska ha fantastiska somrar med mycket umgänge med andra.
Fast pyret gillar inte kalas med folk...massor med folk. Hon tycker det är för stimmigt och stökigt.
Jag fixar ju inte heller längre att vara bland mkt folk, för att huvet går av efter en stund. Så jag borde känna mig nöjd över att få slippa.
Jag måste nog framförallt släppa min egen barndom och se hur Pyret vill ha det. Hon lever under samma förutsättningar än vad jag gjorde. Det kanske i högre grad räcker med familjen då, utan att ränna runt.
Även om man nu kunde önska att det vore fler barn som bodde i närheten. Kanske blir det bra att hon börjar i stan i skolan där trots allt. Det blir ju fler kompisar förhoppningsvis och hon kan åka in med Challe nästan var dag till stan.
Ja jag försöker intala mig det själv iallafall.
6 kommentarer:
Ditt pyre har ju inget jävelskap resten av året som hon behöver överleva så kanske det är alldeles lagom med som det är nu? Men jag fattar vad du menar.
Vi hade också samling framför hammocken vid mormor och hjuldade gjorde vi ock. När jag fattade att ena handen skulle komma före den andra så lärde jag mig.
Sockerkaka och glass... hemgjord saft, jävlar vilka guldgrejer.
Pyret kommer att säga "Jag minns när jag var liten och fick all tid i världen med bara min mamma och djuren. Det var så mysigt att få rå om varandra på riktigt under somrarna!!" och sedan kommer hon att tacka nej till allt umgänge med kompisar under semestern.
Det är lurigt det där med kompisar/inte kompisar. När jag var liten hade vi alltid fullt med ungar hemma, men jag ville helst dra mig undan. Min dotter är lite likadan, men samtidigt får hon höra från så många håll hur viktigt det är att ha kompisar. Så när någon vill vara hos henne säger hon alltid ja och sen blir hon irriterad över att de är här och vill bara att de ska gå... Hon har inte särskilt mycket kompisar, men hon har inte heller något behov av fler. Jag tror inte kompisar är viktiga för alla, det är en föreställning vi har att det SKA vara så. Pyret mår nog helt fantastiskt av att få vara med er på dagarna!
Det du inte får glömma är att Pyret lever mitt i 2012. En tillvaro som innebär ljud ljus saker som händer hela tiden. Hon och många i hennes ålder tycker det är skönt att bar vara på sin lediga tid. Kan tänka mig att det inte var så när du växte upp. Då behövdes extra fart som påfyllning för den fanns inte så mycket då. Var stolt och glad över hennes inställning det är ett friskhetstecken Förresten Hae ni en mullvad på gården
Kram och ta dagen för vad den är
Håller emd Lisbeth. Försöker intala mina barn att det är bra att koppla av kompisar o annat några dar då o då. Hon är uppenbarligen nöjd o det är det viktigaste, hon har väl inte det behovet. Vi är alltid oroliga o viol att det ska vara på ett visst sätt fast barnen tycker helt annorlunda. Man vill att dom ska ha samma somrar som vi hade fast det är andra tider nu.
Kram.
Fina rara Millan! Inte skall du ha något dåligt samvete inte! Vet du, Pyret har världens bästa mamma!! Och världens bästa året-runt. När jag började följa dig skogs jag av allt fantastiskt du hittade på tillsammans med henne. Inför Halloween till exempel. Helt fantastiskt!
Jag är helt övertygad om att hennes behov av somrar som fyller på ett trygghetsförråd och hjälper henne att överleva ännu ett år inte finns. för hon har en trygghet alltid. I dig. Och i Challe. Så du - var som du är. Alltid. För det är så hon älskar dig mest.
Kramar
Skicka en kommentar