Säkrast

Ja jag har ont i halsen igen.

Men det är väl bara att ge sig hän i sjukdomsträsket.

Igår fick jag iallafall mycket gjort för jag anade att det skulle gå så här.

Jämmer och elände.

Sen umgicks jag en del med Fjanten igår och sprutade flugspray.  Fick en hel del på mig så jag var tvungen att kasta mig i poolen. Skapliga bekämpningsmedel det där. Tur det inte finns nån fisk i den där poooolen.

Sen förstår jag att hästarna har det sisådär just nu när det blir soligt och varmt. Jag hade stora bromsbett, som svullnade upp på armar och ben i dm storlek.

Kratermillan. Man kanske skulle teckna en biljett till månen rent av. Där finns nog inga bromshelveten.

Jag har blivit ganska okänsliga för bromsbetten så tillvida att det inte gör så ont längre. Man blir van när man är bland hästar, men jag brukar inte se ut som om jag gått en boxningsrond i efterhand.

Det är då fan.

Äh

Ja också hade vi besök här igår. Trevliga människor men vi är skapligt olika. Men det kan funka det med ibland.

Men jag är mest som en inbunden Janne Långben just nu, så inte mycket blir rätt i sociala sammanhang. Det känns som om det är säkrast att jag hänger i hästhagen bland broms och andra besvärjelser.

Ja jag vill mest umgås så hursomhelst. Det känns säkrast. För alla.

Om det inte är barn. De funkar jag bra med och de dras i allmänhet som magneter till mig. Vet inte vad jag gör eller inte gör. Beter mig som vanligt bara. Det kanske eventuellt är det som är grejen. Eller så är jag i fel ålder. En liten i en vuxen människas kropp.

Tja.