Tacksam

Kollar på DN galan. Sport igen. Det började kännas lite tomt efter OS.

Nämen även en sån som jag tyckte det räckte när OS slutade. Det var kul så länge det varade, och jag gick in för det till hundra procent, men inget är kul för evigt liksom.

Sportat har jag också gjort idag. Spelat tennis på vår egenhändigt klippta tennisbana på gården. Jag vann men Challe tog det säkert väldigt lugnt. Han vet väl hur sur jag blir när jag förlorar. Men det är ett bra pass med tennis. Man blir rejält svettigt av en liten stund. Kondisen är väl inte på topp förstås.

Annars har jag suttit och gluttat på videos på hingstar på datorn. Åh det finns många bra. Många som är mycket bra. Men när man sitter och tänker på att man ska ha nån specifikt till sitt sto, då duger få helt plötsligt. Man väger in aspekter så att det ska passa stoet med så bra som möjligt. Ja nu ska jag ju inte ha fler föl på ett tag. Det räcker med de två hästar vi har nu. Men måste måste få kika, glutta och tänka ifall att. Om. Sen. Kanske.

Sen var jag ute och promenerade med Dillen och han har allt blivit gammal han. Det syns alltmer på hans bakben och höfter. Jag ska ändå försöka gå med honom lite mer så får vi se om musklerna kan stärka upp honom lite. Eller så blir det värre av belastningen men då får vi dra ner på promenaderna.
Det känns vemodigt med Dillen. Den hunden har varit det jobbigaste djur som jag haft någonsin. Det mest krävande, men han har också i princip räddat mitt liv när jag mådde som sämst.

När jag för 12 år sedan nyligen slagit i huvet och fick gå hemma och vara sjukskriven så fanns han där. Det är svårt att inte glädjas när man hade valpen Dillen som var gladare än gladast. Promenader ideligen med en hund som bara viftade på svansen och ville leka tafatt i skogen. Positiv i allt. För det är jag honom evigt tacksam.