onsdag 22 maj 2013

Egenvård alias självbevarelsedrift

Har man inte blivit hypokondrisk så säg.

Idag trodde jag att jag såg döden i vitögat, när jag trots att jag låg ner kände hur det svartnade för ögonen och allt snurrade.

Ena tanken var att nu går någonting åt helvete och jag är ensam hemma med Pyret.

Den andra var den att det måste vara någon typ av ny seriös panikångest, så att jag borde hiva i mig nåt jäkligt lugnande.

Men jag spelade lugn inför Pyret när jag kvicknade till lite och ringde hem Challe.

Det hör till saken att jag under hela dagen varit så pass kass modell förkyld och vek i bena, att varken Pyret eller hästar kunnat få sin ranson med mat. Nu löser ju Pyret mkt själv medan hästarna går bet. De kan ju inte leva på frukosten hela dagen.

Challe kom således hem, och jag ringde VC och frågade om de sprängande bihålorna med tillhörande lockstängda och pipiga öronen, kunde ha med yrseln att göra.

Jo-det trodde de. Var de säkra på. Tydligen.

Då kände jag mig löjlig över att jag trott att min sista stund var kommen, eller att jag tolkat det hela som panikångest.

Ja, ja men jag har för säkerhets skull kollat puls och blodtryck, så att det är okej. Egenvård.

Jag fick mig nämligen en fråga till livs av somlig överläkare, när jag som av en händelse trädde innanför sjukans väggar häromsistens, då pulsen drällt ner till 37, och jag var svimfärdig så fort jag inte var upp och drällde.

"Hur kommer det sig att du tar pulsen på dig själv."

Han kunde lika gärna ha frågat: Lider du av grav hypokondri?

Svaret från min sida blev tystnad i en halvminut. Därefter så konstaterade jag att jag råkade som av en händelse kolla blodtryck och puls, eftersom jag var nära att svimma och höll på att frysa bort. Egenvård som man utvecklat efter att ha levt med ett skenande hjärta i tre år, bara för att somlig läkare tyckt att man varit just hypokondrisk, överkänslig eller för all del stressad. Dålig kondis hade jag också som epitet ett tag.

Men häromsisten så hade jag bra kondis förstår ni. Det är bara riktiga tränade människor som har en puls på 40 i vila. Man tackar. Förklaringarna skiftar med symtomen.

Det är bara det att jag legat i träda i ett år nu och kondis är färskvara. När jag ansågs otränad så tränade jag.

Ja det var det här med att lyyyyyssssssna.

Kanske är jag inte bara hypokondrisk utan kanske jag också lider av logiskt tänkande. Kanske är det så att man har nån sorts självbevarelsedrift. Eventuellt har man också lärt sig att man får utreda 90 procent själv och gärna medföra bevismaterial.

Hursomhelst så är det inga problem med låg puls tyckte han läkaren. Kanske något om man svimmar ofta då.

Där har vi en definitionsfråga. 40 i puls kan jag gå med på för då fryser jag bara. Under fyrtio så blir jag tydligen svimfärdig. Även om 37 i puls inte är farligt så handlar det eventuellt om livskvalité. Det är också farligt att svimma på fel plats. Till exempel i en snabbt rullandes blå Skoda.

Man får väl ta och inhandla en stor lastbil så att man själv åtminstone överlever.

Ja det där var egoistiskt tänkt.

Nåja. Jag är förbannat trött på de här diskussionerna med läkare som lever i sin egna lilla värld.

Nä. Tänk om man kunde få vara frisk så kunde man få vara glad och tacksam för det. Nynna på sånger och aldrig äntra en sjukhusdörr. Slippa veva med frikort.

Sen undrar jag åter.....Hur orkar sjuksköterskor med läkare egentligen?

Jag räds manliga läkare över femtio års ålder med vit hudfärg. Rasistiskt jag vet. Men det borde stå varningstext angående dom redan vid akutentrén.

Tur att jag skaffat mig en utländsk lyssnande kvinna på vårdcentralen, som till syvende och sist håller i den här utredningen angående lågpulsen. HA!

Fast frågan som jag helst löser först av allt-det är vad för i helvete för förkylning kontra flunsa jag och Pyret ådragit oss nu i flera månader. Jag misstänker Twar, men man är ju inte Gunde Swahn, så jag har svårt att se hur man ska få lämna såna dyra prover.

Ja. Go natt.








2 kommentarer:

Freja sa...

Håller med iom de där vita äldre läkarna, arrogantare typer får man leva efter. Har en vän som är distriktssköterska med många års erfarenhet. Ändå kan hon inte föreslå diagnos till läkaren, för då vägrar läkaren gå med på att hon ska ha rätt. I stället får hon verka dum och frågande och rabbla upp symptomen och naivt fråga "Vad skulle det kunna vara?" så att läkaren själv får komma med diagnosen. Idioti!

Unknown sa...

Som den läkaren som sade till mig att jag skulle ta det alldeles lugnt och vila tills infektionen gick över istället för att skriva ut penicillin. Och jag med två barn under två år och en syster som var dödssjuk hemma på gården. Right. Jag skulle väl bara överlåta allt till den polska barnflickan och hembiträdet då, eller?