fredag 24 maj 2013

Farväl-våra fina Dillen.

Ni som läst facebook vet ju att Dillens liv fik avslutas idag. Klockan 15.40 för att vara exakt.

Övriga får reda på det nu.

Jag orkar inte riktigt förklara tankegångarna annat än att det fick vara nog idag, med hans kämpade.

Jag har legat och gråtit på gräsmattan och kramat hårt om en död Dillen i flera timmar, eftersom jag inte var med på djursjukhuset.

Han var lika fin när han åkte som när han kom hem. Samma mjuka öron.

Vi har gjort en grav bredvid pioner och syren. Vi la i ett ben, en tennisboll och en teckning gjort av Pyret. Vi drog ut filtar och plädar också pratade vi om Dillen, när vi låg bredvid honom. Hur jag hämtade honom. Vad han gjort. Vi gjort ihop. Vi har skrattat och gråtit ihop. Pyret har varit med en stor del av tiden. Hon är ju uppväxt på landet så det här med djur som dör är naturligtvis väldigt ledsamt och påfrestande. Men liv och död är ändå något hon växt upp med.

Men nu undrar hon Pyret hur länge jag tänkt att gråta egentligen. Ja. Länge. Bara hon vänjer sig för gråt är inte farligt.Vissa djur är mer speciella än andra. Även om jag älskar alla mina djur. Så det lär ta tid det här.

Fast just nu i skrivandets stund så känner jag mig lam. Matt. Till hälften död. Tom. Är förvånad över hur livet verkar fortgå. När man själv har sorg och världen har stannat. Folk har Fredagsmys, går ut och dricker öl, köper nya kläder. Tycker att det är kul att det är fredag. Jag vet knappt vilken dag det är. Känner mig vimmelkantig.



”Låt klockor ringa,

må din själ få gå,

i fågelsång och grönska,

utan att för den skull glömmas.”

 

”Ingen log när du gick,

tårar rinner på var kind,

men om inte så vore fallet,

så hade vår relation varit ingenting.”

 

”En tomhet så stor,

mjuka, lena öron som fattas,

lustiga upptåg så galna,

din envishet med livsglädje som låga.”

 

”Låt klockor stilla slå,

för en vacker själ,

vi tacksamt mot himlen står,

tar farväl av din själ.”



 Vi älskar dig Dillen!

7 kommentarer:

Lisbeth sa...

Förstår att det känns för trots allt så är djuren människans bästa vän. Inga ord kan trösta så jag sänder en tanke och en kram till dig
Kram

Freja sa...

Åhh, jag skickar värme och kärlek till dig. Det är så svårt att skiljas från ett älskat djur, de är ju en familjemedlem som inte längre finns kvar!

Unknown sa...

Usch, det är inte lätt att ta sådana beslut, men du visste ju att det var dags. Och visst är det underligt när ens egen värld stannar att alla andras går vidare. Men det är rätt fantastiskt också. Att någon är glad någonstans.

S sa...

Kan inte riktigt uttrycka något vettigt. Det är sorgligt att höra och jag förstår att gråten inte går över på ett litet kick. Ta hand om dig.

Styrkekram!

Asta sa...

Usch usch usch. Jag vet precis.
Sorgen är kvittot på kärleken.
När det var som värst... precis innan å precis efteråt... undrade jag om det var värt det?! Att älska så, knyta ann så och veta att det kommer ta slut.
Men det ÄR värt det, det vet ju både du å jag. Eller det finns inga alternativ.
Vackra prickiga killen, han har haft det allra bästa av hundliv.
Nu får han vila. Springa på gröna ängar.
Tills ni ses igen.
Kram

Ergo Sum sa...

Skickar all min kärlek. För att skiljas gör ont. Alltid. <3

Blondie sa...

Usch, jag tänker på er...
Vet hur jobbigt o svårt det är även om beslutet var rätt..
Kram.