Sälenresan då

Ja tillbaks då igen från skidsemester.

Ja den var ju både en prövning och väldigt kul.

En prövning för en som är så trött som jag, särskilt då jag bestämt mig för att åka skidor och inte bara flanera omkring.

"Du kan väl vara ute och gå med hundarna och sola dig i enslig snödriva", sa en släkting innan jag for.

Ja och hur kul är det.

Hur annorlunda är det. Gå med hundarna gör jag varje dag.

"Du kan väl fixa mat och severa fika i backen sa en annan."

Nä jag vägrar vara en passupp när jag är på semester. Jag vill inte stå utanför.

Men det höll på att skita sig redan på uppvägen. Jag fixade ett folktjockt Sibylla men vid skiduthyrningen tog det stopp. Parkeringshelvete var fullt på bilar och akustiken var ett jävulens klangverk.

Jag provade ut pjäxor och gick ut. Ledsen över misslyckandet.

Men jag passade på att gå med vovvarna. De som satt kvar i bilen ylade allt vad de orkade.

Kul att man drar uppmärksamhet till sig när man minst vill det.

Men man är van.

Vi bodde fint, helt ny stuga eller snarare lägenhet ner i backen, ihop med syrran o karl som fixat boendet gratis.

Tikarna var jättesnälla medan Dillen höll på att ta knäcken på oss med alla påhitt som rörde mat, sovplatser och utgång.

En dag smet han ut och for fram till en liten minihund för att hälsa. Jag bad till Gud (händer mkt sällan) för att han inte skulle äta upp den och det gjorde han inte heller.

Ja så var det skiddags då och nervositeten låg och dallrade i luften. Det var femton år sen jag åkte men det var inte därför. Folket. Allt folk.

"Det är ingen säsoong för skidor nu sa den vise och log innan vi for."

Nähä var kom alla ifrån då? Nog var det folk alltid.

Jag klarade liftkön och upp i backjäkeln.

Nypistat och fint.

Jodå jag åkte i två timmar den dan innan benen brann och huvet var mos.

Pyret åkte nästan inte alls.

Skrek rätt ut efter att mest ha stått på skidorna stilla i en timma.

Det var bara att gå hem.

Sen var hon sur den dan för det fanns ju ingen dator.

Dag två då, skidor  igen på fm, men det var så varmt och jag var så trött, att jag fick ge mig vid lunch.

Men va tusan Pyret hade helt plötskligt fått för sig att hon skulle åka, så jag gick ner för att kolla i backen trots myllret av folk.

Jag körde med tunnelseende.

Ja och Pyret från att ha stått som en säck i ens armar dan därpå åkte själv nerför den långa barnbacken.

Superglad.

När Pyret har bestämt sig för att det ska gå då går det.

Tredje dagen skidor igen i hela fyra timmar och ingen folkskräck..nästan.

Pyret lärde sig åka lift själv och var med och körde i blå och röda backar med assistans av Challe och Anders i de branta partierna. Det var så roligt att vi kunde åka ihop hela familjen.

När vi skulle gå hem grinade hon som en galning och ville åka mer.

Snacka vändning.

Vi har haft fantastiskt väder och att vara i backen när det är tio plus och strålande sol var väldans nice.

Så nu saknade jag snön i morse. Sällskapet, att äta frukost ihop. Ja det mesta . Vardagshelvete tränger sig på igen med fk och läkarbesök. Challe är snart borta en vecka med jobbet till Portugal den jäkeln.

Nu ska jag gå ut och krama på hästarna. Det har jag väntat på.