torsdag 7 juni 2012

När dagarna ler




Man får ta in dagar som ler,
då solen står extra högt,
när hjärtat slår rent,
och luften är klar.


Man får le,
när naturen skrattar,
passa på och sitta ned,
och in ljuden lapa.


Det är inte att vara ledsen för,
om åskan kommer,
för syrsorna spelar,
något senare igen.


Man får ta sig på utflykter,
inga läskiga såna,
det räcker ändå,
med allt oknytt som händer.


Utan gläds den dag,
då det är stilla,
bäcken porlar,
och fåglarna för vackert liv.

8 kommentarer:

Jane sa...

Så fint och bra du skriver vännen.
När hjärtat slår rent ja. Hua.

Du om någon vet ju hur det är.

Jag har aldrig varit så här trött i hela mitt liv. Dom här rusningarna tar knäcken på mig.

Kramar i massor finaste du / Jane

Milla sa...

Vackert. Precis så ska det vara på de dagarna. Krma

Milla sa...

Glömde att säga Trevlig helg :)

Lisbeth sa...

Ååå vad jag längtar efter att skratta. Det där äkta klingande skrattet som jag alltid hade förr. Undrar när jag får tillbaks det
kram

Jessie sa...

Så fint, tack för leendet!

kram

Freja sa...

Precis så har jag det i dag! Som om du kunde känna mina tankar!

Ergo Sum sa...

Vackert Millan... *ler*

Kramar om

Babs sa...

Så vackert och bra skrivet, de flesta människor minns bara de grå och regniga dagarna, fast solen skiner för det mesta.
Kram