fredag 21 september 2012

Fått nog igen

Jag har liksom fått nog igen. Fast den här gången av mig själv.

Jag är så trött och pantad i huvet, så att jag har svårt för att läsa.

Så därav kan det bli ganska lite kommenterande av bloggar då.

För nu.

Nä jag börjar alltmer se ut som han sengångaren Sid i Ice Age. Har samma kroppshållning med sluttande axlar och framskjutet huvud. Magen som inte går att räta ut ordentligt. Fin syn när man spankulerar omkring i stallet. Lägg därtill gamla skitiga mjukisbyxor, tovigt hår och ett ansiktsuttryck från hells inre magmamassa.

Käkar som biter sönder tänderna. Man undrar om man kommer få betala tandläkarbesöken själv trots att det är en medicin som fixar till det här. Det gör också ont när käkarna krampar ihop sådär. Helt jävla värdelöst. Värktabletter...sockerpiller.

Lägg till skakningar i hela kroppen och blodtrycksfall. Var så yr  igår efter att ha mockat så jag kollade blodtrycket. Det har inte slagit mig förrän igår, att det kan ha något med det hela att göra.

Ja 94/52 i tryck. Det är för lågt iallafall för en sån som mig. Jag är överhuvudtaget less på att vandra runt med en puls på 42 slag per minut. Jag är ingen Gunde Swahn precis. Den där uteblivna pulsökningen gör mig trött.

Blä.

Så jag ska skriva ett mail till läkaren, för att höra hur länge, det ev ska vara så här?

Klagomuren.

Annars då...ja Pyret är förkyld och hängig så vi hänger ihop i soffan och försöker dra skämt och gåtor. Den ena sämre än den andre. Men Pyret hade en bra en : Vad är det som går upp och ned men aldrig framåt?

Ja jag hade ett svar på det och Pyret ett annat, så mycket kan jag väl säga.





4 kommentarer:

Blondie sa...

Humöret :)

Madeleine sa...

Livs-träsket? ;)
Nä så här kan du ju inte ha det, så lågt blodtryck så du knappt lever...?
Gör om gör rätt har jag lust att säga till den där läkaren.
Kram

Anonym sa...

Hiss? Tycker verkligen du ska fråga läkaren hur länge biverkningarna sitter i.....lider med dej. Nån gång ska det väl lätta.....kram Magdalena

Freja sa...

För några år sedan var vi på stan med ungarna och mannen kände sig matt. Han tog sin puls och den låg på runt trettio slag per minut. Vi ringde sjukvårdsupplysningen, men de dissade honom helt "Ingen har dött av för låg puls". Men han mådde så dåligt att han gick till akuten. Där blev han inlagd på en hjärtavdelning och de kollade hans puls under några dagar. Det hände att sköterskorna kom in på natten för att kolla att han levde för hans puls var så låg... Sn kom överläkaren tillbaka och då skickades han hem... Sen fick han normalpuls igen, och han har aldrig blivit sån igen, men jag tyckte det var superotäckt att se hur matt han blev och att pulsen inte gick upp vad han än gjorde. Och att ingen dör av låg puls, vad är det för skitsnack. Om man har noll i puls är det nog stor risk att man dör....