Göromål

Det är mkt göromål nu.

Jag försöker ta ner Challe på jorden och få honom att sluta redogöra för sitt tal och sin egenfixade golftävling igår, då han stod i CENTRUM hela dagen. Den jäveln älskar att stå centrum och det kan bli mkt ryggdunk en sån där dag......"Åh vad du är bra...rolig etc. Sen ska det hela återges.

Nä det var inte pajasen jag gifte mig med. Den som kan hålla tal i en halvtimma. Även om det är kul att han får beröm. Som han sliter på jobbet. Men va fan. Nån måste ta ner honom på jorden. Se förbi den där pajaskillen. Jag tror det är därför han bor med mig. Nån som drar ner honom till rotnivå. Som inte blir så impad av de där dragen. Nä han är inte dryg på nåt sätt, men det kan bli väl mkt skojsigt å hej och h¨å. Tjo och tjim.

Sen skämtar vi mkt hemma med, men det är på en annan nivå det.

Ja också håller jag på och försöker att få Pyret att lova att aldrig flytta hemifrån.

Äh.

Det går sådär.

Men jag har ju Fjanten att bråka med, så det kanske ändå är så att jag har fullt upp.

Challe kallar numera Fjanten för hundjäveln eftersom han är översocial.

Draken- det vita stoet- är mest sur eftersom jag krånglar med flugtäcke och annat. Det får man tydligen inte göra, för att då får man grimaser slängda efter sig.

Det är ju en hel del arab i henne. Alltså stora ögon och näsborrar. De där arabhästarna ser extra hemska ut när de surar. Riktiga krokodildrag.

Sen undrar jag hur olika son och mor kan bli varandra. Hon var hur självständig som helst vid hans ålder. Kunde gå själv i en egen hage utan att se en enda häst. Nu hade jag henne inte så så länge men en kort tid tills vi hade löst en angelägenhet i stallet. Det var en brun otäcking i flocken som tänkte ha ihjäl henne när vi släppte ihop dem. Kan ha haft att göra med att hon är vit. De kan ibland inte accepteras. Har jag hört. Men har ingen bevisning för det. Ja, ja vi delade på flocken så det löste sig. När hon stoet var två år slängde vi ihop allihop igen. Då sprang den vita fram till den bruna hemskingen och utan att säga hej, bara peppra honom med bakbenen. Han drog därifrån. Den dagen hade förvisso alla hästar i den hagen ett hovmärke på bogen när de kom in. Förutom min då...Eh......

Nä hon är tuff och låter sig inte knäckas. Brydde sig aldrig om täcke, gjord, sadel, hängande stigbyglar eller nåt. Bara att rida in och ge sig ut själv i skogen på.

Sonen då. Asplövet. Den darrande kitteln. Den rädda hinden. Han som är hotad av allt. Men stoet löser det bra. Först lugnar hon honom genom mys och gnäggningar och lugnar han sig inte då så åker han på en smäll. Då kommer han av sig.

Ja,ja.

Annars verkar hundarna gå i löp igen. Det är två månader sen sist.....hahahahahahahahaha

Mm jag ska hålla koll så det inte är flytningar med risk för livmoderinflammation. Den ena har börjat blöda men den andra är svullen i bakaktern,  så det ser ändå ut som löp.

Trudelutten drog igång löpet för tidigt i somras....fast kanske rätt för henne...och då löpte Blomstret med.....nu i september är Blomstrets rätta tid att löpa så......nä jag viker mig dubbel och går och lägger mig. Hur ska Dillen överleva detta?