Skärpa till sig

Nä nu är det dags för nya tag.

Som en kvinna sa till mig igår, när jag surrade runt som mest, och kravlade i nån dålighetskänsla....ömkade, drev mig ner i ett svart hål där jag var sämre än Svarte Petter och Musse Pigg på en gång.

"Skärp dig", sa hon till slut med skarp röst. Ja hon ville bryta mig...mitt jävla tankemönster.

Skapligt otippat från just henne som är en professionell person. Då ska man ju förstå, förklara, få ihop sammanhang mm. Men jag lyssnade inte på någonting. Äh. Jag hade blivit för trött och blev allt tröttare. Huvet funkar inte heller efter alla medicinbiverkningar, utsättningssymtom. Det är nog kaos i varenda signalsubstans. Det är då man ska ge sig in i konflikter. Kasta sig naken in i eldsriset utan att tanke på att vila vore bättre. Men ibland får man nog, även vid fel tillfällen.

Hon sa att det var första gången under hennes yrkesverksamma liv som hon sagt just "skärp dig" till någon. Hon själv var lite förvånad över den kommentaren. Ja, ja nån ska vara den första. Nä jag blev på bättre humör. Tyckte det var humor. Och bra.  För börjar jag gråta så slutar jag inte. Börjar jag skratta så slutar jag inte. Välkomna till Millans dårhus. Jag hoppas det ger med sig så småningom. Sen kan det mesta sägas vid rätt tillfälle och om man har en vettig grundrelation.

Nog om detta.

Jag kollade ju som vanligt på "Bonde söker fru" igår kväll. Mitt favoritprogram. Ja, ja...kanske töntigt...men nä....det är ju kärlek det handlar om. Taffliga, klumpiga bönder. Vackra omgivningar. Denna gång en snygging och därtill en äldre, intelligent, analyserande, tänkande man med fläta och skägg. Tack och lov för någon som kan säga något vettigt, genomtänkt och klokt. Där kan det nog komma en och annan line.

Sen funderade jag på om jag var singel. Kanske man skulle ha skickat in nåt intelligent brev och låtsas om som om man vore normal. Hoppats att man inte hamnade med i teve, men ändå mot alla odds blev utvald. Jo det är då jag undrar om jag skulle kunna nöja mig med, att det "känns halvdant". Ja bara för att få bo sådär. Kommer ni ihåg bonden förra året. Han som bodde vid havet. Åhhhhhhhh. Där hade man kunnat ha hästarna, badat, fått gratis hö, haft traktorer, förmodligen grus och kanske en lastbil. Men man hade väl brutit upp, för att halvdant inte funkat, ens skämt inte funkat,  och satt sig i en liten etta med jävligt mkt asfalt utanför dörren. Fast då hade man åtminstone sluppit leran här hemma.

Nä vid närmare eftertanke är jag glad över att inte vara singel.

Nä.

Annars sitter vi i soffan jag och Pyret för att hon är sjuk. Förkyld. Det är ju jag med om jag känner efter. Men det gör jag inte för jag ska ju skärpa till mig......hahahahaha!