Vad är friskt och sjukt

Tyvärr går det inte att slå isär textjäveln!!!!!! Tja. Jag skulle gärna vilja ligga vid en strand i bahamas någonstans och hinka drinkar i den gassande solen. Bekymmerslös. Men jag har varit där.....och hållit på och dribblar med en massa skit. Vränger på sjukhus med bar överkropp, brösten slängandes, händer som är överallt och som sätter fast plattor med elektroder, under brösten som hänger. Sitter med sladdar och uppkoppling på övervakningssystem och EKG.Bli kallad för lille tös av de äldre ur personalen. (är snart 40) Det jag håller på med är att fara runt på röntgen. Få kontrastmedel hit och dit och bli genomskinlig. Röntga lungor och ligga och fladdra med händerna rakt upp på kommando, andas på kommando och få kontrastmedel i sig igen. Få sig en förvånad men positiv kommentar från sjuksköterskan på röntgen, för att man likt alla andra INTE valt att ha bh på sig. Nä när jag uppgraderade mig till landstingstrosor så gav jag fan i det andra. Det underlättade tydligen. Ja och andra göromål då som att i sanslös yrsel, sitta på en jävla motionscykel i strumplästen, för att man gått i strumpor i korridoren dit, eftersom hjärnan satt sig i strejk. Få avbryta testet pga yrsel och illamående. Skratta en del med sjuksyrran som höll i testet. Någon som bad mig sitta i rullstol upp till avdelningen. Vara förvånad över blodtrycket som ligger på trettio enheter över vad det brukar göra. Fast inget fel ändå. Få traska ner till samma ställe igen för ultraljud, som jag gjort fem ggr de senaste åren. Få en liten pik av henne som höll i motionscykeln, att jag kanske var mer lämpad för stillaliggande akiviteter. Skoja med rumskamraten om begravningskort, som egentligen var ett bröllopskortsinbjudan. Prata släkter, vanor, ovanor, problem. Klaga på alla jävla ljud och pip. Sömntabletter som måste till för att få sova. Skratta åt maten som kommer inglidandes varenda sekund. Portioner stora som gjorda till troll. Skratta åt hela situationen. Åt han som lät som en fågel några rum bort. Vara ledsna för hans skull. Prata strunt och flamsa med varenda vårdpersonal. Skratta med rumskamraten åt/med varandra under läkarronderna. Sitta i dagrummet (en gång o aldrig mer) och se på när de dementa damerna går loss på rapparna. Bli kallad den nya stjärnan av dom. Önska sig hem, önska sig bort. Se ut genom fönstret. Blicka bort mot solen och de andra. Gå ut utanför avd och lägga sig i en soffa och försöka övertyga sig om att inte rymma. Gå in igen och lägga sig vid fotändan med den gula landstingsfilten över huvudet. Få stöd av rumskamraten att ta det lugnt. Få info av sjukvårdspersonal att de ser på monitorn om jag händelsevis skulle gå. Skratta igen med rumskamraten. Få ta del av hennes kultur, högtider och mat. Prata med hennes släkt i högt, ivrigt tempo under besökstid. Göra fler tester. Bli förvånad över att läkaren tyckte somligt var allvarligt som jag tyckte var skapligt. Bli än mer förvånade över att det jag tyckte var jävligt besvärande, var ingenting att bry sig om. Åka bil hem med skallvärk för att sjukan enbart erbjuder panodil. Ligga och hulka i toan när man kommit hem pga illamående och skallvärk värre än värst. Trösta barn som varit rädd och ledset för att man levt rövare på sjukhus. Det är det jag har pysslat med. Jag vill vara frisk. Inte som Persbrandt, för han är ganska ofrisk. Han den där för Sd är definitivt sjukare än mig så han går bort. Moderat Reinfeldt har psykopatdrag så sån vill jag inte heller vara. Det finns flera som är sjukare än vad jag är, så kanske man ska sluta att klaga. Eller vad är friskt och sjukt egentligen. Bara för att man dribblar runt på ett jobb-är man frisk då? Är man frisk för att man orkar ränna runt i triathlon. Orkar springa 24 timmarsloppet. När man mäktar med att kravla sig uppför världens högsta berg utan syrgas, trots att tre av ens vänner dog under samma tripp. Det kanske är väldigt friskt ändå, att man som en stor önskan har bahamas i sikte, alternativt är väldigt nöjd med att ha sina nära omkring sig, hundarna, hästarna. Kanske är jag inte sjukare än sjukast på alla plan. Inte än iallafall. Bara halvsjuk. På sjukhus är det lätt att se sig själv som bara sjuk. Men hursomhelst så var det lite annorlunda, när jag kom hem ifrån vistelsen från sjukan. Förkyld därtill så jag har inte varit ute till hästarna på några dar. Idag kravlade jag ut till Fjanten och han vägrade titta åt mig. Som om jag vore radioaktiv eller nåt. När jag försökte klia honom så la han öronen bakåt och blev arg. Han som aldrig varit arg förut. I hans ögon har jag nog inte skött mig hursomhelst.