Har varit på promenad i stan och längs med vänern på snedsidan av stan. Bra träning för de prickiga och mig. De skötte sig väldigt bra faktiskt, men så har vi övat lite mer inne i stan ett tag med bonnhundarna. Nä det var gött att traska en timma i solskenet.
Annars då? Ja surr med diverse sjukvård och läkare som ger fan i att ringa i utlovad tid.
Blir less. Men illamåendet har släppt, så nu kan jag äta upp de där fem kilona jag gått ner igen...hahahh. Bra att gå ner i vikt men inte på dä viset. Jag är inte sturskare än att jag får panik när jag mår illa för länge. Fyra veckor passerade min gräns. Visst var jag illamående när jag var gravid men inte på det här jävla sättet.
Annars har jag funderat lite över hundträning. Det som kallas för mjuka metoder och hårda metoder. Jag vette fan vad jag tillämpar. Det enda jag vet är att det inte i längden hjälper att locka med köttbullar om man äger en envis, tyckande, ivrig prickig. Å andra sidan så får man ju inte klippa till sina hundar eller gå för långt åt det hållet heller. Skrika funkar ju heller inte har jag märkt. Tänk om man vore Cesar Millan.
Nä.
Det är inte lätt att vara djurägare. Mycket mer förvirrande än att ta hand om ett barn. Det har varit sällan som jag varit osäker där. Det jag varit orolig över, (panikslagen) är ju hur min hälsa påverkar henne och att jag ibland inte orkar det man ska. Man är ju en osocial jävel.
Pyret har ju nästan enbart varit nöjd under sin uppväxt bortsett ifrån en stark integritet och viss ilska.
Pyret är i princip aldrig gnällig. Antingen nöjd och glad eller asförbannad.
Underlättar eftersom hon är lätt att läsa av. Ett barn som gnäller och bara inte är nöjt, till synes utan anledning...det är svårare det.
Fast de varnade mig redan på förlossningsbesiktningen för hennes temperament. Första besöket på BVC "jisses vilket temperament hon har".
Jag tyckte aldrig det förrän hon fick affektkramper när hon var ett och ett halvt år. Hände till dess hon var fyra år. Okej det hände bara några gånger. Det skedde när hon blev riktigt arg. Hon krampade, blev blå och tuppade av.
"Jag blev lite arg du mamma va" sa hon helt lugnt en gång i fyraårsåldern när hon nästan tuppat av.
Jo det var väl en rimlig sammanfattning av läget.
Det inträffade aldrig några såna där ilskesvimningar på förskolan. Men dag ett när jag inte längre var med så vägrade hon att gå ut med de andra barnen. När förskoleläraren sa till henne, så svarade hon "jag säger ju nej". Dagen därpå drog hon en tallrik med mat tvärs över rummet vid lunchen för att en förskolelärare sagt till henne att sluta sparka på stolen.
Men de tog det bra personalen. Tyckte bara att Pyret var ovanligt stark. Ja och jag har verkligen värnat om hennes integritet.
Fast Pyret är ett lätt barn. Det hävdar jag. Risken finns väl dock att hon blir knepig ändå med tiden med tanke på mammans hjärnspöken. Hjälp!
Sånt oroar jag mig aldrig för med djuren. Där är det mer att försöka lösa knepiga beteende, få lydnad etc.
Ja de är olika hur man tänker. Om man ens tänker. Eller kanske man ska låta bli att tänka.
4 kommentarer:
Nä, inte faan ska man tänka för mycket. Bara gå på känsla, det löser sig ändå.
ha en skön kväll !!
Pyret är hur fin som helst! Och integritet är fantastiskt att ha när man blir vuxen. Lite jobbigt att dras med under uppväxten, men du är en supermamma till Pyret! *ler*
Kram på dig!
Småler när jag ser hennes utbrott. Det verkar som det inte kommer så ofta och då är det ju som du säger en styrka i livet. Jag har lust att göra som Pyret lite då och då men då anses man knäpp. Man kanske ska prova någon gång på en nära anhörig läs sambon. Undrar vad han skulle göra om jag drog gröttallriken i golvet hi hi
Kram o ha en fin helg
Jag var ju dålig, sjukskriven för stress, på hel och deltid i två år när ungarna var små. Orkade inte nått och orkade knappt med dem. Jättejobbigt då, men i efterhand ser jag att de lärde sig empati och hänsyn och det är allt för sällsynta egenskaper nu för tiden. Min dotter låter ganska lik din dotter, och även vår förskolepersonal hanterade det bra. Det är bara att hoppas att de kan ta med sig den integriteten och styrkan upp i vuxen ålder!
Skicka en kommentar