Maken till hund

"Här skulle det ha varit en bild på Blomstret men det går inte att ladda upp just nu tydligen"



Ja det ska inte vara lätt inte. Nu har jag toppat hela måendet med en förkylning.

Äh.

Dagarna går annars ut på att försöka vara så lugn det bara går trots tillståndet. Inte få panik när det blir kramp i käkarna eller när ena handen inte kan rätas ut. Det gör förbannat ont med kramptillstånd ......men man får försöka tänka på annat.

Mocka skit. Prata med Fjant. Pussa på Pyret. Tjata med Challe och försöka vinna diverse spel vi spelar.

Annars har jag gott stöd i hundarna. De svarta driver väl runt som alltid i glad ton och vill ut på sina tider minsann vad som än händer.

Men den bruna Blomstret är det annat med. Hon känner med en gång av när jag är ledsen. Sätter sig rak i ryggen så nära som det går att sitta bredvid mig. Småbiter mig lite i ena örat, lägger huvudet mot mitt huvud. Så kan hon sitta länge tills man kommer på rätt köl igen.

Jag hade hjärnhinneinflammation en höst då hon inte var gammal. Fem månader bara. Jag låg mest i soffan hela dagarna under två månader, utan att knappt orka göra någonting alls. Jo hon fick ju komma ut förstås korta stunder och längre turer med Challe när han kom hem. Utöver det låg hon vid mina fötter hela tiden. Maken till hund det där.