måndag 24 juni 2013

Demens

Jaha. Överlevde midsommar. Trevligt till och med. Fast jag kom sent. Sov en stund men pratade resten av tiden.

Pyret överbadade sig själv, och Challe blev överförfriskad i någon form. Fast efter jag och trött Pyret åkt hem. Ett kort på Challe kramandes på hästarna vid femtiden i sommarhagen kan vara ett bevis på det till och med. Ja.

Annars då. Det är ju sommar och man ska ha sån lust till så mkt. Hur mkt lust äger man då när man sitter i brist på dopamin? Njutarhormonet. Det som gör en engagerad. Motiverad?

Jag ger fan i solen kan jag säga.

Också pga medicinflunsan förstås.

Flunsan och slemhinnor är dock överlag mkt bättre. Fast allt är relativt.

Det bästa med lågt dopamin är att kroppen får skapligt låg drivkraft. Den får då använda sig av adrenalin istället. Det sista man har att gå på.

Skapligt scenario om man vill medicinera fram en utbränd hjärna.

Men det är humörstärkande. Bra att ha vid sammanstötningar. Adrenalin det ger tryck i diskussionerna det. Om det inte hade varit för att koncentrationen går bort utan dopamin. Man fattar knappt vad folk säger. Också säger man hus istället för tak och avslutar meningen på hälften för att man glömt det som skulle sägas.

"Skulle världen kunna gå lite långsammare- mer i min demensfart".

Jag tror aldrig att jag varit dummare än nu.

Men vafan även den som är dum kan väl få duga.

3 kommentarer:

Freja sa...

Helt plötsligt känns det som att jag har kraftig dopaminbrist jag med. Som tappar tråden i samtal, som inte kan hänga med om mer än en talar och som kallar maskrosor för morötter, krokodiler för kalkoner och piloter för pistoler... Sommaren har ju aldrig varit min höjdarårstid, jag slipper helst den, tack så mycket...

Pipan sa...

Ja nog fan duger det. Man kan inte vara på topp jämt. Eller ens nån gång. Splutt.

Ergo Sum sa...

Visst tusan duger det! Mycket bra till och med. Andra kan väl anpassa sig.

Kram