Jag skriver medan jag kan. Datorn paj så det här blir ett Ajfåninlägg.
Idag är ingen bra dag. En särdeles dålig sådan. Fast å andra sidan bättre än för några dagar sedan.
Säga vad man vill om svensk sjukvård, men ibland hyr de in danskar och då händer det nåt. Nån som bryr sig och inte bara ger fan i allt. Nog ägnade denna läkare mig dryga timman i telefonen en Fredagkväll. Man må va Dansk för det.
Han satte ut min medicin och klurade på ersättningsalternativ och gav mig ett. Jag hade i o för sig slutat ta den kvällen innan pga kramper och annat gulligt. Men det är skönt att ha en läkare med sig.
Man kan väl inte dra så många slutsatser på några dagars ickemedicinering när det tar tid för medicinen att gå ur kroppen. Men jag kan försiktigt säga att ryggen varit bättre och att jag känt mig lite mindre sjuk.
Jag har ju trots allt kunnat longera häst, fixa beteshage med Challes hjälp och fraktat ner pållarna dit några hundra meter. Ja de metrarna var mer av en mental belastning.
Men vissa stunder av dagarna är jag väck. För en halvtimma sen kunde jag knappt hålla mig vaken. Ja och denna eviga frossa, skakningarna och influensakänslan. Tacksamt med sol när det känns som om man hade 39 graders feber. Halsont o svullna bihålor därtill.
Ja, ja jag hoppas det fortsätter att bli bättre för det är drygt nu.
Och är de här symtomen pga medicinen jag ätit så kan man i så fall säga att det kostar på att låta sig få hjälp utav sjukvården.
Skräckår.
Precis som om det inte räckte till ändå innan det här.
Fast nu känner jag i o gör sig noll skräck- för det går till en viss gräns när kroppen ger upp till viss del och huvet med. Jag har just inget minne nu heller -så mkt blir fragmenterat.
När man letar efter ena smörgåshalvan i badrumsskåpet- då har det gått långt.
Hursomhelst har jag kollat fallbeskrivningar från folk med den här medicinen och det har tagit lite tid för dom att kvickna till ordentligt när det gått överstyr. Nån låg väl till sängs och var okontaktbar i nio år pga den här medicinen. Hon blev erbjuden 45 000 riksdaler i skadestånd.
Skapligt.
Det hon framförallt ville ha var en ursäkt.
Vi höres.
4 kommentarer:
Så klart man inte vill ha stoppat i sig fel saker men vad jag hoppas att det kan var det som orsaker dina jätte problem. Skönt att du går på nedtrappning
Kram på dig du frossande människa
Så skönt att du fått en läkare som lyssnar på dig! Min familj har haft några eländiga sammandrabbningar med sjukvården den senaste tiden, jag laddar för ett inlägg om det! När min mamma blev inlagd på sjukhus träffade vi i alla fall bara underbar personal, så det var skönt!
Smörgås i badrumsskåpet, ha ha jag kunde inte annat än flabba. Hur fan det är ställt alltså.
Jag tror det här är bra. Det kommer att ta tid som du säger men jag tror det är värt alla kramper och elände. Att känna det som att man får influensa varje dag är liksom bland det sämsta man kan ha.
När det var inne på att jag skulle äta Ltrg så läste jag bippacksedeln och slängde eländet. Eftersom jag känner mig så bara visste jag att jag inte skulle tåla det. Nej jag tror du är på rätt väg.
Kram.
Du är på rätt väg - säger hon som ingen kunskap har om varken medicinen du äter eller annat... Men. Det är du! Och jag ser fram emot att vara med dig på den resan också.. *ler*
Kramar Millan!
Skicka en kommentar