Okunskap, naivitet och respektlöshet inför oss som bor på landsbygden

Pjuahu. Jag blir matt bara innan jag skriver det jag tänker skriva nu. Somliga flippar ju ur av diskussionen. Kan inte uppföra sig. Allt blir svart eller vitt. Enkelt. Istället för att se problemet i sin helhet.

Jag borde inte skriva nåt...särskilt som jag nyligen skrev att jag inte orkar med några strider eller duster med folk just nu. Fast det här är ingen strid å andra sidan, eller nåt uppsåt till dust. Bara en nedskrivning av vad som försiggår inom mitt huvud nu. Jag är uppriktigt sagt bekymrad över läget.

Kanske det kommer sig av att Dillen nyligen dog, och att man då värnar extra om sina djur, eller för att medvetenheten om ett visst problem växer.

Kanske är jag också trött på statens och kommunens ickeprioritering av landsbygden. Vår kommun skrev nyligen i ett protokoll ungefärligen..... att det är ovanligt få i vår kommun som lever på landsbygden för att det saknas bekvämligheter, affärer, avlopp och sånt. Pga att det bor såpass få där så behöver inte kommunen anstränga sig så med att tillföra resurser på landsbygden. Fast det är viktigt för sommarstugeägare att nödvändigheter finns och för turismen. Ja för att inte nämna de öppna landskapen vi är ålagda att ha. Skapligt resonemang.

Det råkar också vara ett stort antal egenföretagare härute...och om man räknar ihop våra skatteintäkter vi betalar till kommunen så täcker det en rätt stor del.....så kanske kunde vi ha fått ha en gympahall och en skola eventuellt...sett till det folk bidrar med.

Det känns lite som att folk vill både ha och äta kakan. Hästnäring och öppna landskap är viktiga. Vi vill ha svenskt kött och mjölk. Vi vill ha en levande landsbygd. Folk från stan vill gärna komma hit ut när det är fint väder och titta.

Jaha. Ni är så väldigt välkomna så....så länge ni kör försiktigt, och inte vränger förbi i hundra när ni tex möter hästar på vägen. Ni är hjärtligt välkomna att beskåda naturen och fiska, så länge som ni plockar upp efter er. Ja. Plåtburkar och annat. Välkomna. Vi har både fin camping att erbjuda samt finfint laxfiske med guidade turer. Numer även guidade vargsafariturer i länet.

Japp. Varsågoda.

Men vi som står för den här levande landsbygden som behövs då. Önskas.Ska vi ha det hursomhelst? Nu talar jag allra främst om de bondgårdar som finns och som har funnits i generationer. Ska deras barn få ha en vettig skolgång, utan långa bussresor och huvudvärk.  Ska de barnen också kunna få ha en vettig fritid? Några aktiviteter utöver djur att välja på? Ska mjölkbönderna få vettigt betalt? Ska bönderna ges möjlighet att låta sina djur ha det bra?

Frågor.

Sen lever vi ju ofrånkomligen bredvid skog och fält då. Nära vilda djur, vilket är en ynnest för det allra mesta. Men inte när vi får in rovdjur på gårdarna, i vilthägn eller hagar. Detta kommer aldrig att kunna undvikas helt, men jag tycker att vi blir för lite lyssnade på.

Somliga människor inne i stan till och med idiotförklarar en. Man är "korkad, en idiot och varghatare" när man framför sina åsikter...kring ett problem man upplever där man har sin boning.

"Det är ju bara att stängsla in med viltstängsel för får och hjort så håller sig vargarna utanför."

Det där är tyvärr okunskap. Chansen är större att de gör det, men inte alltför sällan lyckas de ta sig in iallafall.

Och det här med att hundar blir uppkäkade av varg, verkar inte vara något problem alls. För man får skylla sig själv när man bor vid skogen eller motionerar hunden i skogen. Många menar på att då är biltrafiken värre, etc, vilket jag tycker är en jmf som inte går att göras.

Det händer att hundar kommer lösa på bilvägar av misstag, och då är det ju farligt. Förödande när såna olyckor händer. Men jag kan ju se var en stor väg är, så då är den lätt att undvika, och det finns massor av annan plats att rasta sin hund på. Så är det inte i skogen. Jag vet inte exakt var för dagen vargen är. Och man vill inte begränsa sina hundar i onödan. Fast snart är den väl å andra sidan nästan överallt i vårt län, med den vargbelastning vi nu har. Där vi bor nu.....är vi ganska förskonade hitintills, men inte de runtomkring. Och snart lär vi ha samma problem här.

Skogen är också hundens hem. Gatorna och stan är det inte. Man fråntar sin hund något väldigt mkt om den inte får gå i skogen. Vi människor som älskar våra skogspromenader med hundarna -blir också ifråntagna det. Och ska vi behöva åka in till stan för att motionera hunden var dag?

Sen det där med att...ja men släpp den inte lös då....jaha. Okunskap igen. Risken minskar ju naturligtvis betydligt om du går i koppel med hunden, eller har den nära dig. Men när vargbeståndet blir så här högt inom ett begränsat område, så minskar rädsla för både människa och hund. Risken blir större att stöta ihop med varg. Hunden i sig som ses som både bytesdjur och rival kan göra att vargen blir blockerad, och inte bryr sig så mkt om att människan är nära. Jag har ingen lust att behöva skrika som en vettvilling och stå i vägen och skydda hundarna från utfall. Eller få ge mig upp i ett jakttorn för att vargen inte går utan cirkulerar nedanför, som en bekant fick göra för ett tag sedan.

Jag tycker vargen är ett ståtligt och vackert djur. En i vilt tillstånd har jag sett. Men när man kan ha sina hundar nära sig eller ens gå i koppel med dom utan att ev bli anfallen, då har det gått överstyr.Vargen är inget ont djur. Den går bara på instinkt. Men den är därför inte sådär jättegullig. Kolla bara på vad våra egna hundar kan hitta på vad gäller bytesdjur.....

Jomen åvisst finns det andra rovdjur med...Man kan råka i handgemäng med Björn också, vilket är värre, om man stöter på varandra på fel plats. Men björnen söker ju inte upp hunden för att den är en rival och ev tänker ta dess tik. Det är en annan problematik kring vargen.

Sen när vargarna plockar hundarna hemma på gårdsplan/gräsmattan....så är ju också det ett problem.
Vi kan inte bygga in alla djur i kevlar och dra upp viltvårdsstängsel runt hur stora områden som helst. Och du lär knappast få det betalt för att skydda din hund eller andra mindre djur.

Arbetskostnad för uppsättning och underhåll är heller inget som det betalas för om vi nu ska prata fårstängsel igen. Folk på landet jobbar inte heller några åtta timmars pass fem dagar i veckan. Ganska mycket hela tiden sju dagar i veckan. Hur mycket ska folk orka stängsla in och underhålla?

Sammanfattningsvis så är det inte så enkelt som många av er tror. Det här är en komplex fråga. För jag vill likt många andra inte alls utrota vargen. Men det är resonemang som bygger på okunskap, om man inte förstår konsekvenserna av, när det blir allt fler rovdjur tätt samlade inom vissa län. Konkurrensen om mat stiger, de blir alltmer orädda och börjar bete sig mindre skyggt. De bryr sig inte lika mkt om att kliva in i en by då, och ställa till oreda. För oftast bor vi på landet i småbyar. Inte mitt ute på en kulle i skogen i varggryten.

Jag har bra förslag på lösningar ute på landsbygden vad gäller barns uppväxtvillkor, där vettiga skolor på nära avstånd borde inbegripas. Skype skulle kunna användas på somliga lektioner där eleven gjort särskilt val av ämne.Lägg till vettiga fritidsgårdar och förskolor.Gympahallar, där både vuxna och barn kan idrotta och ha aktiviteter.

Ja nån vettig affär är bra att ha med, vilket vi faktiskt ännu har. Fast det var fint på den tiden då det fanns en mack. Och då bensinpriserna inte gjorde en chockad vid varje tankning.

Vad gäller vargfrågan så sitter inte jag på nån enkel lösning. Det har nyligen lanserats en skyddsväst för hund som avger elstötar om de blir bitna, vilket gör att man som människa lättare kan hinna hjälpa sin hund. Vargen blir inte skadad men tycker troligtvis att det är otäckt att bita. Tanken är att vargarna på sikt ska förknippa hundar med obehag och inte angripa dom. Ett konstruktivt försök tycker jag, även om det inte på långa vägar löser allt.

En annan tanke är ju om det gick att sprida vargen över landet i stort, så att reviren inte blir så koncentrerade. Men jag vet inte hur det skulle fungera eller göras.

Men det är klart att ni finns som bara tycker att det är att flytta.....eller inte äga hund eller andra smådjur när man bor på landet. Skyll er själva för det val ni gjort.

Jaja, det beror ju på vad ni tycker att det är rimligt att vi ska få avstå ifrån då. Men om villkoren för oss på landsbygden fortsätter att bli allt sämre.....så blir vi till sist utan svensk mjölk, margarin och svenskt kött. De öppna landskapen kommer att växa igen alltmer, hästnäringen och företagandet minskar.

Vi är många som förlorar på det.