Det här med tyckande om lydnad hos hund-humorlöst

Nä. Jag tycker folk saknar humor. Särskilt vad gäller deras djur. Det ska vara så förbannat perfekt jämt. Numer. Även där. Så mkt fasad. Ordning och jävla reda.

(OBS: För att undvika missförstånd- Jag menar icke de som köper hund som aldrig skulle ha haft hund och som misshandlar dem eller/och låter sin egen hund käka upp både folk och andra hundar.)

En sak är ju att försöka hjälpa varandra med råd och erfarenheter, men på somliga sidor på nätet.....och då menar jag inte den här bloggen...så löper det ju fullkomligt amok.

Är hunden för hungrig- ja då är den understimulerad. Hoppar den upp på folk när den är äldre än tre månader gammal så är katastrofen ett faktum. Äter den tre skivor bröd från diskbänken som den inte fick ta-då är ledarskapet uselt. På alla plan.

Snart är det väl så att katter som släpar in fångade möss bör anses vara vanvårdade eftersom de inte lärt sig bättre.

Folk på nätet kan gå i spel för såna här saker. Man får heller aldrig lägga in nåt i rasens personlighet. Man ska inte skylla på den utan det är ägarens ledarskap det hänger på. Eller näej...ledarskap kan man ofta inte heller säga, för många anser inte att hunden behöver ha nån ledare. Det är för hårt att tänka så.

Nämen. Kom igen. Olika raser/individer har sina olika sidor som är olika svåra att tackla. Bara att inse. Sen har man som djurägare ett ansvar att försöka göra det bästa av det. Men kan man inte få ha lite humor med. Skratta lite åt fadäser. Måste allting vara så himla perfekt. Bli så allvarligt. Kan inte även djur få bli sedda som de som de faktiskt är.

Sen bara så ni vet, så måste man också per automatik köpa det dyraste hundfodret i stada med...bara för att....man har en viss ras. Annars är man ansvarslös. Jasså? Då gäller tydligen rasprincipen. Det spelar ingen roll att djuren ifråga mår bättre i mage och päls av ett annat billigare foder, som dessutom inte innehåller tillsatser och annan goja.

Tänk.

Ja och angående allvar och lydnad och perfekt beteende då. Nu vill till en början inte alla gå på lydnadsplan med sina djur. Alla måste eller behöver det inte. Somliga vill eller behöver det. En del är nöjda med att ha sina djur att lufsa i skogen med och ha som sällskap. Det kanske måhända kan duga.

Sen är ju en hund i så att säga "lagom vuxen tid" under en ganska kort tid. Under några år beroende på ras. Först är den valp, sen unghund med egenheter och så småningom vuxen. Därefter blir hunden äldre, gammal och kanske något senil. Men nog ska den uppföra sig med perfekthet på dessa forum från dag ett. Är det realistiskt?

Jag har ju haft några djur av olika typer vid det här laget. Somliga lydigare, lugnare, hetsigare, påhittigare, räddare än andra. Vissa klarar man av bättre än andra. Ibland får man också inse att somliga är lite som de är. Trots att man fått hjälp och tränat. Man får inse att man eventuellt är "god nog" för dom. Som det heter vad gäller föräldraskap. "Good enough." Men det kanske är mindre noga med våra barn. Jag vet inte. Om det begreppet nu inte kan appliceras på hundar....men på barn.

Somlig stämning på brukshundsklubben är också sådär. Kommer man med en viss ras dit, så blir man dissad ganska omgående av många. Jaha. Då har det med rasen att göra. När det passar. Jag var där med somlig valp till mig, för rätt många år sen på Agilitybana, för att träna lite på att krypa genom tunnlar och sånt. Han var valp då gossen, och full i fan som han var, så lyckades han trots sin storlek (stor valp) nästla sig igenom maskorna på stängslet och drälla ut från Agilitybanan. Självklart ville han springa fram till de där stora golden retrievers, som gick runt på gräsplanen med sina mattar, och liva upp dom lite.

Jag gick dit och hämtade den glada gossen och blev knappt bevärdigad en blick av dressyrfolket.

Vad tråkigt ni måste ha i era liv tänkte jag och tog min lille pojk och gick. Sket i dödssynden vi just utfört. Kan jag säga att lusten att gå dit var sådär efter det. En helt galen lydnadskurs i upplägg på det så avbröt jag deltagandet och gick icke dit igen.

Jag hoppas det skiljer från klubb till klubb. Såsom det brukat skilja från tränare till tränare när det gäller häst. Fast även i hästvärlden har man känt på det där gravallvaret. Perfektheten. Nåde den som lägger en för snäv volt, en volt där hästen inte är rundad runt skänkeln eller där hörnpasseringen misslyckas. Nä. Då håller livskurvan på och tippar över planetkanten. Proportioner.

Det är bra att sikta högt. Vi som har djur tar på oss ett stort ansvar när vi skaffar dem. Men tänk om diskussionerna kunde vara lite mer nyanserade. Vi gör på lite olika sätt. Vi tycker olika om olika uppfostringssätt med. Ibland går dock det här tyckandet överstyr. För som i människovärlden så är inte allt perfekt i hanteringen av djur heller. Djuren är sina egna personligheter. Man får väl för faen ha lite humor och självdistans.