Tja en dags uppsving

Jahaja.

Är man inte lite halvpigg ändå idag.

Jo.

Ska man glädjas eller våndas över nästa katastrof.

Äh.

Jag säger som Pipan...man får vara tacksam över att man får vara tacksam.

Igår kväll var det också skapligt. Var på stan och gick med hundarna. Eller snarare på en cykelbana bredvid vatten och annat. Sånt som gör att folk drar sig dit. Folk på rullskidor tex.

Trudelutten tyckte väl attt såna borde jagas.

Turligt nog räckte det med en påpekelse för att hon skulle skita i det....men nä......det uppförde sig icke väl.

Ett svart yrväder och ett brunt som trodde hon blitt drag och spårhund.

Jag har lite att jobba på nu, när de inte varit värst mkt inne i civilisationen på ett tag.

Nä Fjant har bättre kontakt med mig när vi är ute och går. Om han ser några oklarheter så vill han bli kliad eller ha en sockerbit. Sen går vi. Han vill gärna bli kliad och ha en sockerbit till när han klarat svårigheten med för all del. Men det jag menar är att han vänder sig mot mig....inte bara far iväg som de prickiga.

Sen är ju de prickiga i princip aldrig rädda förstås. Fast Fjant vänder sig hitintills till mig även när det är kuliga saker på vägen.

Äh. Han är för mkt uppfostrad som en hund. Men jag har ju försökt jobba med att få honom att inte bara fara utanför alla ramar så fort det är nåt. Kul eller läskigt. Jag brukar inte riktigt köra den här metoden på häst.....brukar mer bestämt bara göra det jag ska. Men denna......ja, ja det blir inte en massa godis jämt framöver inte Fjanten om du nu tror det.

Nåja Fjant går förnärvarande....man ska inte säga för mkt.....bättre i koppel än vad hundarna gör.

Stoet har alltid gått vettigt hon utan klapp eller godis.

Varför är det lättare att leda sexhundra kg än 27 kg för?

Ja.

Nu går jag ju i o för sig inte på stan med pållanen....men jag får allt ha diskussioner med de prickiga även på hemmaplan ibland.