fredag 7 juni 2013

Modell sömnlös

Ja. Läges - Uppdatering.

Viruset är något bättre om man nu ens törs säga det högt utan att det tar om.

Har hursomhelst orkat ta mig hemifrån en två dar. Badat och solat mig hos syrran med hälft samt deras kompis.

Det var kul för det är inte så ofta som det klickar direkt sådär med nån man inte träffat förut men det gjorde det. Snäll, smart man som också besatt humor. För mig rätt humor. Det är ju såna man vill umgås med. Där man kan vara sig själv. Även när man tuggar jordgubbar så saften rinner i mungipan, bikinibehån trasslar sig samtidigt som man svär som en borstbindare över alla odjur som finna i luften nu.

Nä men vi behövde den där dan som familj ihop. Jag har ju varit så kass att vi knappt gemensamt tagit oss hemifrån. Då blir det mest att Challe ränner runt och försöker fixa ordning på tillvaron i trädgård och annat. Nä ibland måste man bara hemifrån för att få ro, även om borta ligger nära. Fy vilket år det här har varit egentligen, med tanke på hur jag har mått. Nä. Jag slutar tänka på det.

Men sen har jag av förekommen anledning sovit väldigt dåligt i natt, så jag var tydligen tvungen att ta igen det idag på dan. Pyret har väl tyckt att det varit sådär kul.

Vattnet i poolen som vi fyllde full igår kapsejsade i sin anordning och skapligt med vatten rann ut. Och nu har vi ont med vatten. Företaget går mkt bra. Challe skulle i alla fall köpa med ett sånt där tält för 150 spänn, så slår jag upp myggnät kring det och leker säker. En bromsfälla är också uppmonterad. Men jag skulle vilja kunna driva knotten till vansinne också.

Pållanen vänjer in sig på gräs här hemma. De ska snart flyttas några hundra meter till sommarbete. Men jag vill väl byta tråden där först. Det är sån där tunn eltråd/ståltråd. Den syns knappt och jag tycker det är sådär om de fastnar i den. Men jobb.

Sen är jag väl inte chockad längre över vår hunds död. För det var det jag blev trots att han var bra gammal och jag visste att det handlade om kort tid. Den ena tiken har också mått kasst psykiskt sen han dog, och hon har bara legat här i en hög och inte brytt sig i nån eller om någonting. Men nu har jag väl fått fart på henne igen.

De mår ju dåligt av att en annan kraschar, men hon blev nog rätt förkrossad själv med, eftersom han funnits under hela hennes liv. Han tog ju så väl hand om henne när hon var liten. När han gammelvovven blev lite senil så tog hon han dom honom och talade om när han gjorde fel.

Ja, ja. Han är fortfarande väldigt saknad. Tikarna är extremt och ovanligt lydiga, bortsett ifrån när de ska gå i koppel. Bara det gör att allt känns annorlunda. Det är tomt. Men jag känner lugn och ro ändå. Jag vet att han har det bra och att han har fått lugn och ro. Det är det viktigaste.


2 kommentarer:

Freja sa...

Jag sörjer fortfarande alla mina katter, fast det är år sedan jag senast var tvungen att ta adjö av någon. Sorgen försvinner inte, men den förändras och blir mer melankolisk...

Ergo Sum sa...

Visst har han det bra, han, Dillen... Men så finns han ju också kvar. Som någon klok person så riktigt sa: så länge man lever i någons minne är man ju kvar..
Ja du, Millan. Inte har det varit något roligt år inte... Nu får det vara bra. Det är nog nu!!!

Kramar