Överkänslig på alla plan

Jahaja. Kära kvinnor. Rädde sig den som kan.

Gyn har stängt tills i höst. Om du blöder som en gris från ett visst ställe, så finns det hälsokostmedel att ta till i avvaktan på tid. Någon gång i höst.

" Du kan ju ringa igen förstås om det blir värre."

"Värre? Kan det blöda mer?"

Nåja. Tillfälligt lugnt nu, men vid nästa tillfälle ska jag tydligen in till akuten och horrera, enligt läkarexpertis. Det är väl vissa åkommor man fått av medicinen, som behöver få hjälp med att avverkas. Handgripligen. Jag ska vränga med den nyoljade motorsågen.

Sen ringde jag på förekommen hänvisning till läkemedelsverket och fick prata med en av jordens trevligaste och klokaste kvinnor.

Mycket hade hon hört angående med mediciner, men mina biverkningar jag fått, var bland det värre hon hört talas om.

Ja, ja då har hon inte vandrat genom korridorerna på psyket och pratat med de som inte kan förmedla sig av olika orsaker.Där liv på liv krånglas till, förvärras och knäcks allt mer. I samma korridorer där faktiskt somliga blir räddade och hjälpta till viss del av samma mediciner.

Lotteri, tur, otur, sjukdomsotur, diagnosoflax......Tja mkt spelar in.

När man kör på "trial and error"...så blir det som det blir. Avsikten är förstås att folk ska bli friskare. Blir dom det? En del ja. Somliga skulle ha vilat eller pratat med en psykoterapeut istället. Några tål inte medicinerna. Inte ens en i taget. Många tål inte flera mediciner på samma gång. En del är överlag överkänsliga.

Jag är ju en sån där öööööverkänslig typ.Har alltid varit det. Så förbannat överkänslig så att jag behöver medicineras. Särskilt efter allla hjärnskakningar som gjort mig trött och känslig. Känsligare.

Jag skulle vilja lägga samman en massa faktorer och stapla dom som ett torn. Stresstorn. Blås därpå och ni ska se allt på samma gång falla. Sen kan ni i vit rock diagnosticera hur fan ni vill.

" Sån där medicin du har fått, brukar de skriva ut när de inte vet riktigt vad de ska göra."

Jovars. Så kanske det är när diagnoserna fluktar och då psykolog och läkare drar åt helt olika håll.

Eftersom jag är sjukskriven och medicinerad för mina hjärnskador, så hade jag ju uppskattat att få komma och träffa en neurolog, där i Januari. Men jag var sjuk två ggr och fick avboka. Då blev jag av med min rätt till läkarbesök och då även med motiveringen, att jag var neurologiskt frisk för fem år se. Va?

Då spelar det ingen roll att man lever i symbios med en flugsvamp och är illa därann.

Så man får väl dras med psyket där de slår tärning om medicinval. Och uppenbarligen inte begriper sig på biverkningar. För när biverkningarna kommer...jomenärdetintesåattmandåhöjerdosen?

Nåja. Hon kvinnan på läkemedelsverket tyckte att det var en sorgesam historia, med både systemfel i sjukvården där ingen tar ansvar, och en medicin som blivit rena tortyren.

Hon förstod inte hur jag hade klarat det eller stått ut. Varken mentalt eller fysiskt.

" Jag har tränat väldigt mkt och plågat kroppen i intervallträning i många år förstår du. När kroppen varit som tyngst och gjort som ondast så har jag försökt att plocka fram den där skallen jag haft en gång. En stund till, en till...sen får du vila....och i slutändan så kommer du starkare och orka mer."

" Hon blev mest tyst av den tankegången."

Ja för som jag sa, så föll det resonemanget här i Maj månad, när det uppenbarligen endast blev allt värre. Också blev jag ju lightdement här i Juni månad med.

Det kom ingen vila och aldrig trodde jag ju att jag tränade. Men man måste plocka fram målbilder och hopp när nöden kräver.

Men jag är kanske inte bara överkänslig då. Kanske också stark. Men när man fått vara stark länge så håller det inte till slut. Man blir starksvag.

Sen är det så att Pyrets hälsokrångel och krånglet med skolan tog mer mentalt än mina kroppsliga besvär.

När det gäller Pyret så kommer skräcken farandes ganska fort.

Där är jag väl oundvikligen överkänslig. Men låt gå. Jag lägger ingen värdering alls i det.

Det värsta med den här medicinen har också varit att ingen har tagit ansvar, utan jag har blivit runtskickad, avvisad, ifrågasatt och fått löjliga feldiagnoser. Jag har inte blivit trodd eller tagen på allvar. Mitt mående har inte funnits på riktigt. Det där har jag levt i förut, och det vill jag slippa framöver. Tack.