Knasigt

Nej man skulle inte ha nämnt att förkylningen är bättre. Igår kväll gick jag kass igen. Frossa så jag inte har kunnat sova inatt. Ett jävla halsont. Illamående när jag gör nåt fysiskt och ryggen blir av. Igen.

Pyret mått liksom jag lite illa när hon anstränger sig och då menar jag inte i idrottsliga sammanhang. Vanligt liv såsom lek eller utevistelse. Inatt sov inte hon heller pga illamående.

Det börjar på att bli ohållbart det här -även om Pyret är mkt kryare än vad jag är -och går i skolan

Jag får väl stampa ner till VC  nån dag och få nån sorts slaskdiagnos eller nåt. Jag vill att de kollar twar, men det lär de väl inte göra. Är väl dyrt och inte helt lätt att diagnosticera har jag förstått.

De kan ju åtminstone ta lite prover eventuellt på vanliga grejer. Men de har en arbetsbelastning som heter duga, så man får tio minuter på sig att dra sin historia, och allt ska hinnas sägas och undersökas. Det är åt helvete.

Nä. Så jag har känt depressionens slöja hänga över mig idag. Vi hade nån bra dag i veckan som var väldigt trivsamma,  men det går aldrig mer än två dar så går förkylningen på igen. Och den här andfåddheten ihop med förkylningen är löjligt grav. Var ute och traskade i sakta mak med hundarna i skogen igår. Jodå får man inte ta pauser och sitta på en stubbe och andas. Ni vet sådär som om man sprungit nåt lopp eller nåt.

Hoppet om att detta ska gå över sinar liksom. Jag vette fan vad det är frågan om. Skulle man kunna få ett liv.

Gärna innan livet är slut. Jag har så mkt bra runt omkring mig med fina hästar, goa hundar. Pyret, Challe och vänner. Jag vill kunna njuta av det. Få ut det som finns i mittt liv.

Muntergöken.