En dålig trend

Ja jag är vilsen kunde konstateras idag. Troligen nån smärre krissituation efter de häringa modell misslyckade medicinförsöken. Hon psykologen upplever mig väldigt annorlunda i kontakten på sistone......ja mkt mer vaken och med. Som om jag vaknat till liv.

Ja när man blir sån efter att en medicin som skulle göra en piggare tas bort. Då tror jag definitivt att projektet misslyckats.

Det känns absurt alltihop.  Och vem är jag nu?

Och när vi ser tillbaka så kan ju hon liksom jag, också känna igen de här slemhinnesymtomen, förkylningarna etc även med de andra medicinerna innan den sista. Den sista tog ju hårdast på immunförsvaret och musklerna men rent psykiskt mest jobbig var nog det där Mirtazapinet. Jävlar sicket muskelhelvete och psykförstörelsenedarbete med den. Uj.

Ja en sorts dålig medicintrend som bara lutat nedåt. Mot en total katastrof tydligen.

Men utanför huset står NOA och vilar. Hästtransporten. Hon lutar inte. Det känns bra, även om det inte är tal om att börja lasta ev motsträvig häst än. Fjant (tvåråingen) har pratat och gnäggat halva dan. han vill umgås och bli sysselsatt.

Det är det fler som vill bli trots en svamptur med husse i 45 min idag. Jag gick med hundarna en stund efter psykologsamtalet, och Blomstret drog i ett smärre ryck sönder en bit av högeraxeln. Ja det kändes så. De är inte alls med på noterna hundarna nu när jag går med dom i samhällen. De gör det för sällan helt enkelt och jag har inte tränat dom på ett år nu. Och det märks.

Men det var skönt att kunna gå om än i en kvart. När vi kom hem så låg dimman sådär perfekt lagom hög. Eller låg. Jag såg nåt rådjur på fälten. Skogen var tyst. De stod stilla utan tillsynes oro. Konturerna av de sköra men ack så smidiga djuren skar i den blå skuggiga dimman. Det var en vacker syn.