Han skriver som avslut på sin krönika:
"För att citera reggaepoeten Peps Persson:
Hög standard, vad fan är hög standard?
Vad ska du med bil och villa, när du mår så jävla illa?"
Nu börjar jag baklänges med nåt som borde börja framlänges. Jag vet. Men jag tänkte skriva om det väsentliga och det sammanfattas mkt i de sista raderna.
Vad ska man med pengarna och prylarna till, om man ändå mår så förbannade dåligt, av stressen som det jobb du har medför?
Varför finns det inget lagom idag för? Fritid och arbete. Jo jag förstår att några har det så, men väldig många inte. Antingen dräller man i Fas 3, är utförsäkrad, sjuk eller arbetslös. Eller så jobbar man mer än heltid, och har varken tid eller ork, för de där roliga prylarna man ändå kunde handla.
- Byt jobb då, var det en som sa till mig när jag klagade på att jag var trött jämt, då jag arbetade som Socionom.
Det var ju oerhört klokt sagt. Jag skulle ha bytt jobb. Men till vad? Vilka arbeten är lugna. Var slipper man jobba skiten ur sig?
Ja det där var ju negativt förstås, när man mitt ibland alltihop ska vara så positiv, flexibel och förändringsbenägen.
Med det menas egentligen att vara dum och okritisk.
Men till dagens unga skulle jag vilja säga. Välj ändå så smart du kan. Sondera terrängen. Var finns det jobb och var finns det kanske en skaplig arbetsmiljö. Kan du få ihop det med något du är intresserad av? Jag skulle så gärna vilja säga, att du ska välja med hjärtat. Enbart. Men risken är då stor, att du liksom jag en dag sitter på ditt första jobb och hör personalen säga, att de vill börja jobba som trädgårdsmästare. Trots högskoleutbildning och alla vidarutbildningar de gått. För att de från början faktiskt brunnit för sitt yrke. Inte velat göra någonting annat än att just arbeta för att hjälpa andra människor. Där kanske du liksom jag sitter med all entusiasm och kreativitet i dig, och känner dig både förvånad och lätt förbryllad. Den där entusiasmen liksom stockar sig i halsen.
Allt blir inte jämt som man tänkt sig.
Om du nu trots det här blogginlägget väljer att bli Socionom, så ta åtminstone det här kaffesnackspratandet om trädgårdsmästaryrket på allvar. Byt arbetsplats. Byt igen om samma sak upprepar sig. Byt yrke om det återupprepar sig alltför många gånger.
Det här trädgårdsmästarsyndromet är nämligen ett tecken på sjukdom i organisationen.
4 kommentarer:
Åhh, så jag håller med! Klyftan blir större och större mellan de som har arbete (och som arbetar sig sönder och samman) och de som inte har arbete (och som raserar sin ekonomi och hamnar mer och mer efter). Alla mår dåligt och ingen vet vad som kan göras åt det! Politikerna mässar "tillväxt, tillväxt" som att det är lösningen på allt, men det är ju den eviga tillväxten som är boven!
Det är väl tyvärr så i dag att man sällan undkommer stress och press oavsett yrke man valt.
Jävla samhälle!
Så sant som sagt. tempot är för högt och jakten på lyckan har inga gränser. Ändå känner jag ett hopp. Min son som är 24 år lever enligt ett annat motto och fökastar samhällets sätt att se på vad som är viktigt. När vi pratar om det säger han att hans generation har ett annat sätt att tackla framtiden. Mycket av valen styrs av hjärtat. Han har bytt inriktning på högskolestudierna tre gånger. Först läkare en termin sedan biomedicin tre terminer och nu säger han att han hittat hem
Han läser Japanska
Kanske våra bran får en bättre och lugnare framtid
Kram
Håller med! Ett gissel och något som är av största vikt att vi löser. För det är ett klart tecken på en en allvarlig tumör i ett välfärdssamhälle.
Jag funderar också lite på det Lisbeth här ovan skriver - att nästa generation kanske får en lugnare och bättre framtid. Jag tror dessvärre inte det. För flertalet av dem lever efter LUSTEN och det kan de göra så länge den äldre generationen låter dem flytta hem, bo hemma gratis, etc. När den äldre generationen dukar under av stress - vem jobbar då med det "som inte är kul".. DET funderar jag mycket på och jag ställer konstant den frågan till mina studenter.
Skicka en kommentar