Läkemedelsförgiftning i en hästtransport

Osteopatbesök idag igen då och prisa vare gud att de finns. Jag får fler svar på frågor där än nån annanstans och bekräftelse på det jag förstår själv.

Hon är för bra för att vara sann.

Vissa säger saker på rätt sätt.

Det går alldeles utmärkt att beklaga sig och hela registret, men samtidigt så sa hon att "du får lov att bestämma dig för att du ska klara av det här. Att du ska bli bra. Man kan påverka mycket med hjälp av det mentala."

Sen är ju läget som det är. En läkemedelsförgiftning och det tar tid för kroppen att läka. Hon tror inte att jag är bra förrän om ett par år. Om än att jag inte kommer må så här hela vägen.

Det låter realistiskt tycker jag.

Sen är det sånt man inte kan påverka så mkt. Precis nu.Tillståndet med ryggen och muskler går inte att träna bort. Det är vila för nu tills jag blir bättre. Vila överlag.

Bra. Särskilt med tanke på att jag just och ev köpt en hästtransport, bara för att jag mäktade med att fixa betfor till hästarna.

Å andra sidan är det inte fel att ha mål. Jag ska rida igen, träna och gärna tävla. I alla fall träna.

Men sen är det en säkerhet att ha en egen bra transport även i de fall det händer hästarna nåt. Det är ett meckel att låna nån annans transport, vilken man naturligtvis vill lämna tillbaks fort och i skurat skick. Jag orkar inte med alla moment på en och samma dag.

Jag vill också ha en transport med säkerhetsutlösta bommar. Det är nog farligt ändå att köra häst.

Ja. I say no more.