Utvecklingssamtal på skolan och tankar inför det

Utdrag från facebook. En del har läst förut så intet nytt då, andra har inte det......

 

Utvecklingssamtal imorgon på skolan. I vanlig ordning ska ett formulär fyllas i. Jag kan säga att det är lättare att göra ett bra resultat på nåt extremquiz på undertid, än att plita ner de däringa svaren så de blir begripliga. Ja, beroende på Pyrets svarsförmåga då och Challes samtidiga tjötande.

- Nä huvudet har inget att säga om det. Det ekar tomt.
Nämen någonting tycker du väl?
-Jag har ju sa...gt bra.
-Jamen bra, säger inte så mkt. Hur då bra, på vilket sätt?
-Lampan lyser fortfarande inte i huvudet vad gäller den frågan mamma.
-Nähä.
-Den är släckt.
Vad tycker du om rasterna då?
-Ganska bra.
-Hurdå? Vad är bra respektive sämre?
-Det är för mkt rullgrus på gården, så det händer för många olyckor. Särskilt tänker jag på de som springer mycket.

Ja. I den kategorin hamnar väl inte vår dotter då.

Sen är det stopp där igen för huvudet vilar.

Först vid frågan när föräldrarna ska svara på vilka barnets starka sidor är och vad barnet behöver utveckla- så tänds lampan i huvudet ordentligt.

-Får jag se. Så svårt för er att svara på den frågan. Jag tycker att jag är väldigt bra på precis allting.
-Du är komplett alltså.
-Ja. Men det kan du ju för fan inte skriva mamma.

 

 

 

 

 

 

 

 

Pyrets lampa i huvudet lyste glasklart igår kväll, när vi gick och la oss. Liggandes med huvudena vid fotändan som vanligt, så hade Pyret svar på fler frågor inför utvecklingssamtalet. I en djupare version.

- Ang rasterna, så är problemet att jag har för många vänner. De tycker ju att jag är snäll och sprallig. Skrattar ju mkt åt allt som är kul.
-Jahapp, säger den förvånade föräldern, som suttit... så flinande nöjd under hösten, för att hon har så bra vänner.
-Ibland så vill jag vara ifred, och då går jag iväg, men då följer de efter.
-Men kan du inte säga att du vill vara ifred och vila en stund?
-Fast min mun lutar åt fel håll när jag går, och axlarna hänger, så då undrar de vad som är fel.
-Hur kommer det sig att munnen lutar åt fel håll då?
-Jag tycker att det är avslappnande och skönt att gå så.
-Ja ingen jävel kan ju skratt jämt inte!
-Nä du mamma -det kan man för fan inte!

-Öh! Bryt därinne! Vilket språk ni har!! (Challe= ingen notis tas.)

-Men, om du säger till dina kompisar att du tycker mkt om att vara med dom, men att du vill vara ifred en stund, för att vila både huvud, mun och axlar, då kanske ingen känner sig avvisad eller oroar sig för att du är ledsen.
- Bra idé mamma!

Jovars...kände mig nöjd själv....man är inte fullständigt borta!

-Det måste vara för att jag är självbarn som jag är en sån som vill vara ensam ofta.
-Nja. när du var fyra år, så bad du mig gå in, för att du sjöng i trädgården, luktade på blommor och ville vara ifred. Du ville vara ensam på dagis med en del. (Det har inte mamman glömt...)
- Jag känner mig annorlunda, för att jag inte har syskon, och för att jag behöver få vara ifred. Men vet du vad mamma. Jag har bestämt mig för att jag ska vara mig själv. Med alla känslor och allt. Strunta i att just jag gråter så lätt när andra slår sig på skolan, på det där rullgruset.
-Vad klok du är Pyret. Utan sig själv är man ingenting. Hur kunde du bli så klok så fort?
-Du vet jag kollar av, läser mkt hela dagarna, lär mig i skolan, lyssnar och funderar. Ja jag vet inte själv hur jag kunde bli så här klok. Men ingen kan må bra om den inte är sig själv, så mkt vet jag i alla fall.

Då vet du väldigt mkt käraste Pyret. Och jag har en del att lära av dig.