Felkopplad och karlar

Tja idag har jag varit hos sjukgymnasten.

Trevlig karl som jag nog skulle kunna bli lite förtjust i om det blir ett fortsatt samarbete.

Jag gillar lite halvfeminina män. (säg inte det till Challe)

Nääääääej. Jag är ju lyckligt gift med en man som hämtar hö åt mig just nu.

Men satan vad det klagas. Han hade så förbannade mkt svart sörja inom sig igår, så jag höll på att gå galen fullständigt. Det kändes som hundra tyngder på mina axlar bara han visade sig. Lera som vällde ut ur hans tröja som en sörja här inne på golvet, så man fick snubbla sig fram.

Det är jobbigt att sköta ett hushåll själv förstår ni. För att inte tala om att stå vid hästarna och vänta tills de ätit upp sitt kraftfoder. Det är en prövning det.

Stå ut med Dillen som är dement och som vankar av och an. Biter i vad som helst och som går på fötterna rätt ofta. Sånt gör Challe galen.

Vi blir stressade av olika saker kan man säga.

Som att ligga stilla bredvid sjukt illamående barn som har panik över just illamåendet. Det här med att vara vaken med sjukt barn....näej det är svårt dä.

Det är så att jag i mitt tillstånd har bättre tålamod än vad han har.

Karlar.

Jag tror också...vet...att han är orolig över mitt tillstånd, även om han inte säger det eller vill kännas vid det. Nä. Han blir arg istället, irriterad, grinig, fylld av tyngd, klagar HELA tiden. Han som annars är sjukligt optimistisk.

Glöm det där att med att han sitter nära en när man mår som sämst. Då ränner han omkring som ett skållat ilsket troll. Men jag får försöka att inte ta det personligt utan det är så här han hanterar sånt här.

Lugnast är det när han spelar tevespel. Då får han äntligen ro.

Jaha igår då på Pyrets orkesterkonsert. Stackarn var ju inte bra från sin sjuka så hon blev illamående och vissen så hon fick gå efter några låtar. Stackarn vad ledsen hon var. Men de var duktiga barnen tyckte jag-det som Challe spelat in. De har ju bara spelat from September månad.

Åhhh om vi går till sjukgymnastiken då, så tyckte han inte vi skulle behöva göra nåt speciellt där. Bara träna lagom hemma i min takt. Han tyckte det var ypperligt med hästarna och att jag så fort det gick skulle börja rida.

Idag hade jag också en riktigt bra dag...så jag kunde faktiskt stå och vingla på ett ben och blunda och stå stilla samt gå riktigt skapligt. Betänk att jag för en vecka sedan inte stod på benen knappt.

Sen krampar ju musklerna vid ansträngning och det är knepigt att utföra flera rörelser samtidigt, samt något mer än kortare stunder. Men va fan. Så länge det går framåt så är jag nöjd.

Däremot kunde han sjukgymnasten inte få ihop hur det kunde bli så här med balans och annat jävelskap. Det överlät han till neurologer och deras team som jag ska till för uppföljning.

Ja. Man är väl galen. Eller åtminstone felkopplad.