Vem är jag?

Nä.

Det är inge vidare till dag det här inte.

Kanske blev det lite mycket igår. Den där vändan i skogen med hundarna kanske var överkurs eftersom jag innan mockade, bar vatten, hö och fixade kraftfoder som sig bör.

Ja vänsterbenet började krångla rejält redan efter tio minuter, och jag min jävel hade glömt telefonen hemma. Jag tog mig hursomhelst hem med det där benet på efterkälken. Och jag fick inga spykänslor eller svimningskänslor så det gick bra ändå.

Men jag var vissen imorse. Sämre i den där vänstersidan men jag har likförbannat fixat hästarna.

Hundarna får Challe ta för Pelleträben har nog gjort sitt för idag.

Men i natt har jag varit galen. När jag vaknat har huvudet surrat om allt det här som har hänt med kroppen ett tag nu, sa till mig själv, sov nu, men jag tror jag sov. När jag vaknade så funderade jag över vem jag var egentligen. Vad som var vad. Vad jag skulle ta mig till och vilken jävel som sagt till mig att träna kroppen. Stämmer diagnosen, varför har det såpass snabbt blivit bättre. Har jag inbillat mig allt. Varför är jag sämre för idag? Skapligt resonemang.

För att galenskaperna inte skulle ta över helt så bestämde jag mig för att ha lite kul med Pyret, när hon vaknade. Vi låg kvar i sängen och busringde på dolt nummer till Challe en gång var. (repris för er med fejjan)

Pyret var en gammal förvirrad käring som pratade om golfbollar och dåliga golfbanor. Jag ringde senare som grävmaskinisten som grävt av en kabel, dvs strömmen till huset. Vilken inte skulle kunna återställas förrän efter helgen.

Challe han gick ju på båda. Pyret kände han inte igen, men han funderade på om det var en gammal tant som fått i sig helium som ringde. I övrigt så tyckte han sig van vid att det mesta av folk ringer till klubben och ska tjata om än det ena än det andra.

Vad gäller mig så tyckte han att jag hade basröst och kände inte alls igen mig. Förvåningen över kapade ledningar var inte heller stor. Det har hänt förr och nu tar de ner träd mittemot huset. Han blev väl dock lite stressad över det samtalet, mest för att han skulle få ringa hem till mig och meddela detta. HA!

Så ringde vi till syrran och hennes karl svarade. Jag var Majlis och ringde för att hans katt slogs med min hemma på min tomt. Tjatade på som fan och att jag försökt göra allt för att katterna sa kunna samsas. Till sist efter lång paus så frågade jag om han inte kunde stänga in deras katt.

-Jo det vore kanske lämpligt svarade han helt lugnt...jag som tänkte få igång ett litet gräl. Humor.

Hursomhelst hade han inte tagit mig på så stort allvar, för han tolkade det som att nån hade ringt fel....för hans katt slåss nämligen allllldrig. Nänä.

Lördagsnöje för den som försöker att inte gå under.

En annan strategi är ju att stå hos hästarna. Då känner jag mig normal när Fjanten pussas och kramas, vilket han kan hålla på med i en oändlighet. Go hästmule att lukta på det löser mkt det.