Handbromsen

Man borde kunna sätta stopp framför gamla lokomotiv,
De som går på knackig räls,
Med gnisslande tung växling,
Passerar de var station.

Om någon kunde dra i nödbromsen,
Växla av vagnen man satt i,
Så att åksjukan avtog,
Och tankarna slutade rusa.

Men ingen törs dra i handbromsen,
För vad har man för orsak,
När konduktören skäller,
Att man är en sabotör.

Nä man sitter snällt med,
På sin tilldelade plats 47,
Ända tills man får flytta på sig,
För att samma plats dubbelbokats.

Så står man snopen och vinglar i gången,
Parerar med benen,
Håller i så knogar vitnar,
Men inte drar man i handbromsen inte.