Tänkte väl skriva några rader om hur det är med mig.
Men det här är kanske sånt man håller käften om. Mörkar. Vinglar förbi ämnet. Om man kan.
Jo. Hjärnan är kraschad. Kaputt. Utslagen.
Nu pratar jag inte om utmattningssyndrom eller depression.
Det har liksom blivit ett enda stort kaos i signalsubstanserna. Hjärna och kropp fungerar inte tillsammans för att hjärnan tolkar signalerna fel.
Innan jag åkte in akut nu i början på veckan till sjukan, så vinglade jag, kunde inte stå upp om jag inte kunde hålla mig i något, gick i zickzack över golvet och ramlade åt alla håll. Det blir lång väg att gå till stallet så. Det blir också kramp när alla muskler får jobba utan hjärnans hjälp. Man kan också kräkas tydligen, må illa och bli svimfärdig. Ja också kan svälgreflexen ge fan i att fungera.
Läkaren sa att det händer att det blir felkopplingar ibland utan att man vet varför. Det får man träna upp med sjukgymnastik.
Sjukgymnasten hade ett litet mer utförligt resonemang. Ofta kommer det här när hjärnan blivit utsatt för en alltför stor press av något slag. Det kan vara pga kroppsliga sjukdomar, psykiska orsaker, långvariga smärttillstånd etc.
I mitt fall så har jag ju hjärnskadan som en stor jävla riskfaktor i det hela. Sen lever jag ju alltid pressat utifrån den allmänna brist på energi jag har. Psykiska riskfaktorer. Långvariga förkylningar som håller i under månader. Det har också varit ett jäkla trixande med mediciner under en längre tid. In och ut med nya preparat som inte fungerar. Det ger väl också en oreda i signalsubstanserna.
I övrigt så vet jag inte varför detta hände just nu och inte förut. Men det kanske det inte är nån större ide att fundera på.
Så nu ska jag träna upp hjärnans funktioner igen. Jag ska lära mig att gå och stå först och främst. Basic. Hjärnan gör inte värst mycket på ren automatik längre, så jag måste fokusera på varje steg jag tar. Det går liksom inte bara att gå....dit man vill....utan då blir det..det här ramlandet.
Ja det här är iallafall vad de tror på sjukan har hänt. De har också gjort en lumbalpunktion och svaret på den kommer om ca 14 dagar. Där har de kollat så jag inte har någon neurologisk sjukdom. Eller cancer i nervsystemet. För säkerhets skull. Men jag tycker deras resonemang låter högst troligt.
Ja, ja. Hjärnan är otrolig på många sätt, men det då fan, när den slår på kortslutning...eller felkopplar då.
Nu vet ni att jag är galen på riktigt.
Sen måste jag säga, jag som ofta klagar på sjukvården, att jag har blivit väldigt väl bemött den här gången. Ambitiösa människor som verkligen velat hjälpa till, stöttat och vandrat runt med mig vinglandes på sjukhuset. Världens bästa sjukgymnast som faktiskt via träning, fick mig att gå en runda rakt i korridoren tiotals meter efter första träningen. Men jag åkte ändå hem någon dag innan de ville det.
Jag blev trött. Svårt att sova på sjukhus, och jag behövde vila. Behövde hem till hundarna och hästarna. Så jag fick med mig träningstips hem istället då. Sen någonstans så fick jag nog inte riktigt in i huvet, att det är något fel som har hänt. Men det har jag av olika anledningar förstått nu.
10 kommentarer:
Det låter svinjobbigt snarare än galet. Jag hoppas verkligen att sjukgymnastik och vad annat de kan erbjuda kommer att hjälpa dig att fungera igen, för det här låter oerhört påfrestande.
Ta hand om dig.
Stor kram!
Millan, fina Millan. Du är inte galen. Alls. Men det måste vara fruktansvärt att ha det så.. Att inte känna att man faktiskt lever i den kroppen man gör och att inte kunna styra den dit man vill..
Lyssna till läkarna, denna gång i alla fall. Lyssna till din inre röst och styrka. Skit i alla andras krav och idiotkommentarer. Nu är det på dig du måste fokusera. Och fortsätt älska Pyret. Men låt Challe ta hand om det åraktiska med henne. Du skall bara älska.
Tänker mycket på dig!
Kramar
Fina Millan... som vanligt har jag inte ord som räcker till. Men Ergo Sum sa det så klokt. Låt dig vila och ta hand om dig själv. Låt dom som älskar ta hand om sig och dig. Så du kan få chans att bli bättre. Och Pyret är en sån fantastisk klok tjej. Hon förstår mer än vi tror...
Ta hand om dig <3 Kramar
Fina du! Klart man ska prata om sånt. Fast jag fattar. Ja, vad fan säger man. Kramar i massor till dig!/Tråkis
Men du käre tid hjärtat vilket elände du går igenom :( Det är väl klart att du måste få skriva om det..alltid är det någon med liknande som kanske hamnar på din sida och tips och råd kan utbytas. Tur att du har blivit väl omhändertagen inom sjukvården i alla fall..Samhället idag är ju annars kastrof..Stor kram på dig ♥
Så obehagligt att inte kroppen lyder... usch, lider med dig.
Hoppa du får lite vila under söndagseftermiddagen iaf!!
Ja djuren behöver man. Jävulen till att sova på sjukhus. Svälgreflexen? Vafan, den har jag problem med. Liksom en del annat.
så jobbigt det låter!! Visst vet man ju att hjärnan styr mycket men man förstår det inte förrän det händer sådan där grejer. Skönt att du har fått bra stöd från sjukvården den här gången och jag håller tummarna för att du med sjukgymnastik snart ska vara på banan igen. Kramar Milla
Fy så jobbigt du har det, jag skulle blivit livrädd och tyckt så synd om mej själv.
Är du ordentligt utredd, VET man att det är så som du skriver å att det blir bra med träning och vila?
Jag kan mkt lite om neurologi men utifrån ett patientperspektiv skulle jag kunna ha tålamod om man uteslutit allt "farligt" om man var säker på diagnosen. Hypokondriker som jag är.
Var rädd om dej, lova mej det.
Kram
Fy, fy, fy så jobbigt och svårt för dig! När jag blev sjukskriven för stressymptom blev jag en kväll helt utslagen i kroppen. Trillade ihop i en hög på golvet, varken armar eller ben ville lyda mig. Det tog kanske 10 minuter så kunde jag röra mig igen, men det var otäckt. Läkarna förklarade det med att signalsubstanserna som skulle skicka meddelande till mina muskler helt enkelt var slut efter långvarig stress. För mig blev det bara den gången, jag skickar varma tankar till dig som måste leva med det dagligen, jag blev oerhört skrämd av den korta stund det hände mig.
Skicka en kommentar