Det är inte utan att man tänker,
känner av,
värmen i kylan,
Den pulserande varma,
som rostar snöflingor,
som överlever bland is likt värmekällor.
Känner av mjuka händer,
väl avvägda ord,
raka blickaroch ömsint oro.
Det bästa av det bästa.
när det väl krävs,
så är man inte ensam,
Även om man i sig är ensam,
i realiteten,
för inte sitter man ihop med någon annan.
Tur är väl det.
Annars vore varje vägval,
en än större kompromiss.
5 kommentarer:
Nej inte helt ensam som tur är...,
Fast ibland så är man så förtvivlat ensam mitt i bland alla andra... Ibland behöver man ensamhen och inland så äter den upp en...
Kram kram
Jag håller med Madeleine. Så är det här i livet. Kram.
Trevlig helg.
Underbart skrivet som alltid Millan. Och visst är det just så -att tur är väl det..
Kramar
Nu har jag huvudet fullt av rostade snöflingor!
Sv: Det blir kanske wordpress som Amelia tipsar om. Främst för att jag tydligen kan ta med mig alla inlägg och kommentarer dit. Men jag fattar inte riktigt hur någon ska hitta mig där, det jag gillade med Amelia (som har blivit sämre och sämre allt eftersom) var att det gick att surfa runt bland andra bloggar och hitta nya intressanta inlägg...
Du har verkligen en förmåga att fånga känslor med dina ord. Kram
Skicka en kommentar