Frysa ögonblick

Jag drömde en dröm,

att jag föll,

på en vadderad madrass,

över en höjdhoppsribba.

Jag drömde att jag log ,

när jag slog i,

att slaget inte var i sten,

utan mjukt.

 

 

Jag låg där och såg fåglar flyga,

i bredd eller i all sin ensamhet,

vinden fick håret att breda ut sig,

och skrattet att bubbla.

Om jag kunde frysa ögonblicket,

tänkte jag strax innan jag vaknade,

på en annan madrass,

som var allt annat än mjuk.